Du blir aldrig glömd

Det var den 2 mars 2005 och jag satt hemma och tittade på tråkiga repriser av Melrose Place.

Plötsligt hör jag ett brak och några sekunder senare skriker mamma att jag ska ringa ambulans. Jag ringer 112 samtidigt som jag springer upp för trapporna för att se vem det gäller och vad som hänt. Jag såg min Pappa ligga på golvet och krampa. Plötsligt slutade han krampa, han rörde sig inte. Vi la honom på rygg och Mamma började trycka för att få igång hjärtat medan jag höll luftvägarna fria. Han kom tillbaka till oss men han var medvetslös, jag höll honom i mina armar när jag såg hur ögonen rullade bakåt och han krampade till en sista gång innan jag kände hur livet gick ur honom.

Allt gick väldigt fort, plötsligt var ambulansen där och sjukvårdarna försökte få igång hjärtat med el i 30 minuter. Jag och Mamma väntade en trappa ner tillsammans med en av ambulansmännen. Jag gjorde som jag brukade när Mamma fick ett anfall och skulle iväg till sjukhuset, jag plockade undan och öppnade upp så att dom lätt kunde gå igenom med båren till ambulansen.

Minnet är fortfarande suddigt men jag kommer ihåg hur jag stod i vardagsrummet när resten av personalen kom ner och bad Mamma att sätta sig ner. Dom sa:

-Jag är ledsen, vi försökte men det gick inte att rädda honom.

Jag var 19 år och fortfarande Pappas lilla flicka. Hur fick det här hända?

Pappa dog i hjärtattack. Han var nypensionerad sen 2 veckor tillbaka och endast 68 år gammal.

Ta hand om varandra och älska dina föräldrar och nära och kära, uppskatta varenda sekund för på bara några minuter kan den du älskar mest vara borta för alltid.

Doc.Werner Ritter von Stransky Stranka Greifenfels

25/7-1936 till 2/3-2005

Du blir aldrig glömd..