Det är fredag igen. TGIF som vi kallade det förr. Konstigt hur de veckorna flyger iväg. Det går så jattefort, att man vaknar först när det är en månad senare. Det er nu et halvt år senare. Et halvt år efter den dåligaste tid i mitt liv. Och jag känner mig igen. Jag trodde att jag hade tappat bort mig helt. Jag visste inte längre vad jag ville, vad jag kännde, vem jag var. Jag tror att jag har funnit mig igen. Jag är kanske en annan människa nu. Man växer ju, om der händer någonting bra eller dåligt. Det spelar ingen roll. Kanske blir man även starkare när man har gått genom en svår tid. Jag tänker fortfarande på honom. Men jag vet att den kille jag har engång älskat finns inte längre. Jag hatar honom inte så lidelsefullt längre. Han passar inte längre in i mitt liv. Der finns en ny. Det känns otrolig annorlunda. Inte värre, inte bättre. Annorlunda. Ett halvt år sedan kunde jag inte ens föreställa mig att det kunde vara annorlunda, att kanske det var inte för mig…
