När jag var lite över 2 år så gungade en kompis på mig och jag slog ut min vänstra framtand (mjölktand). När jag några år senare skulle få min ”riktiga” tand, så hade den ingen rot så vi var tvungna att dra ut den. Sedan jag var 6 år så har jag därför haft en ”löstand” eller vad man ska säga, som består av en plastgom och en plasttand som ser ganska mycket ut som en riktig tand.
Jag har hela tiden vetat att när jag fyller 20år och är färdigväxt, då ska jag få göra ett tandimplantat som innebär att man borrar in en skruv och sedan sätter fast en realistisk tand i den.
När jag fyllde 20 så bekräftades det att jag var färdigväxt. Däremot så märkte ”helt plötsligt” tandläkaren att mina tänder hade ”åkt ihop” och därför fanns det ingen plats för ett implantat. Jag tänkte: Jaha? detta pratade dem om för 10 år sedan, varför har de inte gjort något åt saken?. Detta innebär att jag nu har RÄLS! Jag har haft den sedan maj i år och fy, det är jobbigt. Främst eftersom jag samtidigt har min gamla tandställning (gommen) i käften också.
Jag kan ärligt säga att det gör ont! Det gör ont när dem spänner tandställningen varje månad, och då är det ömt i ungefär en vecka. Jag tror inte att det gör så ont för de som bara har räls, men eftersom jag har haft ont sedan jag fick min gamla tandställning när jag var 6år så gör det nu jävligt ont! Och jag, jag är inte en känslig person ska jag säga er! Jag födde barn utan några smärtstillande (okej, lustgas hade jag) men denna tandvärk gör mig galen ibland, särskilt när man måste plugga.
Men när man vill vara fin får man lida pin, eller hur? Det har ju bara tagit sisådär 15 år..
Därför är jag livrädd så fort Miranda slår i sin mun.
Men de goda nyheterna är att det gick snabbare än vad de trodde med rälsen, så implantatet ska göras i början av nästa år:)