Detta är så sant, stämmer väldigt bra in på mig! Man ser alltid tillbaka och kommer ihåg det bästa, det man helst vill glömma har suddats ut och man tänker ofta…vad bra det var förr! Eller hur!? Jag är väldigt självkritisk i nutiden och vill alltid att allt ska bli bättre/så bra som möjligt! Har de senaste åren blivit en person som oroar sig väldigt mycket för allt möjligt. Hur ska det gå, vad händer om det inte blir så, tänk om..osv osv. När jag var yngre hade jag inget av det alls i mig. Jag levde totalt för dagen och hade inte ett enda bekymmer! Här ni märkt att ju äldre man bli ju fler problem och bekymmer drar man på sig? Läste ett citat på facebook igår och det fastnade lite i huvudet.
– Worry is a down payment on a problem you may never have!!!
Hur många gånger har man inte haft ångest o ont i magen äver ngt som aldrig ens ägde rum sen? Jag har bestämt mig för att verkligen försöka sluta oroa mig för saker! Skickade in min spalt för juni igår och jag skrev om just det! Att våga lite på ödet och att allt som händer har en mening. Man ska inte oroa sig för mycket och analysera. Just go with the flow liksom:-)
