För några veckor sedan tog jag cellprover för livmoderhalscancer. Jag har cellförändringar vilket innebär att jag måste göra fler prover. Ska till sjukhuset igen om ca 2 veckor och jag är livrädd. De ska skära bort en bit av livmodern och bränna tillbaka den igen. Jag har låg smärttröskel och är livrädd för smärta! Jag vet att detta är väldigt vanligt att man får gå tillbaka, säkert många av er läsare som gått igenom detta. Vad ska jag förvänta mig?
Hur som helst är jag övertygad om att jag inte har cancer, än i alla fall:-) Men alla ska vi dö någon gång. Det viktiga är ju inte hur länge vi lever utan ATT vi lever medan vi är här! Det finns 3 saker jag verkligen vill göra innan jag dör.
Nr 1) En resa med HELA min familj till New York och Las Vegas. Mamma, pappa och ALLA syskon. Det är min dröm!
Nr 2) Jag vill gifta mig! Drömmen är ett stort kyrkligt bröllop, jag vill inte utelämna någon utan alla jag vill bjuda ska jag bjuda!
Nr 3) En vacker dag hoppas jag kunna köpa tillbaka vårt barndomshem. Där vill jag att mina barn också ska växa upp…En dröm jag har och alltid haft… Har tyvärr ingen bra bild nu, kanske kommer…
Hej Lina!
Tänkte bara lugna dig lite…för 3.5 år sen tog jag bort cellförändringar.
Jag va väldigt pirrig och lite nervös över hur det skulle ske, men det va inte så farligt
som jag trodde, man blir kopplad till en maskin, gemon att dom sätter ”pluppar” på låren, har nått med strömföringen att göra, sen får man en bedövningsspruta i livmodern, när den har börjar verka så använder gynekologen som en penna liknande en plackers, o snittar bort förändringen, därefter bränner dom ”såret” så att det inte ska blöda så mkt. Sen är det klart!
Efteråt när bedövningen har börjat släppa så hade jag jätteont, visste inte om jag skulle sitta, ligga gå eller stå, så ha inte nått mer inplanerat den dagen. Jag tog lite värktabletter så det skulle släppa. Sen så hade jag väldigt mycket illaluktande flytningar i ca 2 veckor, ville knappt gå på toa för att det stank så himla mkt, man känner sig inte så fräsch då…sen så får man ju inte ha sex på ca3 v, jättekul när man va nykär!! Hoppas jag inte skrämt upp dig, utan fått dig lite lugnare,,, det var inte så jobbigt som jag trodde det skulle va. Sen så får man ju gå på 6 månaderskontroller så att det verkligen är borta helt, mitt hade försvunnit, men jag fick tillbaka förändringarna efter ett år, men de växte bort av sig självt, vanligt tydligen, men nu har jag inte haft några förändringar på ett par år. Skönt! Lycka till!
Mvh Caroline