Jag är så konstig, jag tror nog att jag är en utav världens konstigaste människor., iallafall en utav dem. Kanske hör jag inte hemma här i världen, men jag älskar ju livet med, och alla vackra änglar. Men jag vet inte vad normal är. Ena sekunden vill jag förlova mig och andra göra slut. Jag gör så konstiga saker. Jag gör de varje dag. Helt gränslösa och jättekonstiga saker. Och jag har kommit på att jag kanske är en sån slags människa som inte ska ha relationer. Det får bli jag och mina katter i mitt regnbågshus i framtiden. Usch, nu gråter jag igen och det i floder, kinderna är helt blöta. Är trött på tårar med, men så är det skönt att gråta med, då kommer ju lite sorg ut iaf. Nu ska jag försöka sova. Natti alla fina ni. Och tyck inte synd om mig, hata mig inte, men tyck ingenting. Det vore lättast. Men bara så ni vet är jag inte elak och så, det är inte min grej, jag gråter för mycket och är alldeles för feg och konflikträdd med, jag kan räkna upp tusen fel nu, men är för trött. Förlåt för allt.Natti igen.
Haha… Nja, den den diagnosen vill jag inte riktigt hålla med om att vi har, iaf inte jag 😉 Jag är ännu sjukare, och med lite andra grejer…. Puss baby!