Men inte här på bloggen direkt…
För ja, jag skulle ju blogga igår ja.. Men finaste ni, för sista gången förlåt mig! Kan ni det? Det känns som om detta börjar bli en blogg där jag bara ber er om förlåta mig, att vänta på mig, att jag bara lovar och lovar, och sen inte kommer… Usch, fy!! Förlåt!! Men ja, det har ju sina anledningar också ja.. Annars skulle jag kunna ligga här med datorn i knät hela tiden, lägga upp massor med härliga bilder och berätta saker för er som hänt, ja som är så roliga och härliga, jag skulle kunna berätta lite sagor med, för min fantasi, den är oändlig den. Men nu ska jag sikta på det alla fina, goa läsare! Nu kommer jag inte och går längre, nu slutar jag att lova, lova för att sedan inte hinna… eller alltså komma och går, det gör jag ju, men nu ska jag göra det med bättre rutin, haha, nu har jag snurrat till det lite konstigt som vanligt men jag hoppas ni förstår vad jag menar.
För övrigt måste jag typ koncentrera mig nu för att ni ska förstå mig, jag måste liksom ”översätta” till läsbar svenska från mina mjuka, tussiga sötnostankar, där jag just nu svävar lite på lite rosa gosmoln. För ja, det finns någon (ja, någon mycket, mycket speciell) som snubblat in i mitt liv och då tussar jag in i min rosa regnbågsvärld och kan bli lite knäpp 🙂
Vi böjar med en sång, en underbar Lisasång, en sång som bara passar så perfekt in just nu, för det är nästan precis såhär jag känner, Tack Lisa! Och för er som inte vet så älskar jag den kvinnan och alla hennes fantastiska låtar.