Jag är en helt vanlig tjej förutom att jag är enormt blyg och har självklart problem med vissa saker som andra också har , vissa har svårigheter med matte , andra med att gå upp eller att gå ner i vikt . Jag har också problem men skillnaden är att jag pratar inte om mina problem för att jag inte tycker att något av det angår dem. Jag är alltid glad iallfall vad det ser ut som för jag vissar aldrig någon att jag kanske har mer under ytan än det verkar som . Folk tror alltid att jag tycker om att babbla och att jag verkar inte blyg men saken är den att jag babblar för att jag är nervös. Jag bablar för att jag måste ha något att säga och ibland kommer det inte smarta saker. Man kan ibland märka när man säger en sak och personer tittar på en som , Men hallå skojaru eller? . Jag är otroligt blyg och så sent som 9an vågade jag inte ens gå förbi vissa människor för att dem var ”coolare ” än mig jag vet nu att det bara var jag som tyckte det och det är nog det västa att jag inte litade på mig själv jag var rädd för att vara mig själv . Men inte längre. Jag är blyg av mig jag är otroligt rädd för att göra bort mig men endå så gör jag det . Och när jag gör det så kommer nu för tiden ett leende istället för en sorg jag kände förut. Jag kan nu vara klantig utan att vara rädd för att folk ska bry sig för det är bara jag som bryr mig. Jag är stolt över hur långt jag har kommit men det är en lång väg kvar.
