När jag tidigt igår knallade iväg till jobbet så slogs jag av att jag ibland tog ett steg på helt is- och snöfria partier. Är det inte fantastiskt? Det är grus överallt så det knastrar när man går och jag kan nu uppskatta ljudet, det är mysigt på något sätt. Men jag kommer ihåg känslan när man var mindre och älskade tiden då asfalten kom fram då man äntligen kunde åka rullskridskor/inlines igen. För att en sekund senare förbannas över att gruset länge skulle vara i vägen.
Även denna dag spenderas på jobbet och sen kanske det blir en sväng förbi solariumet. Måste nog också få en liten stöttande puss ifrån min Niklas, så jag klarar av att kämpa på med vardagsbestyr.
