Över två år har vi varit tillsammans. I vintras bestämde vi att flytta ihop. Vilket han har velat sedan vi varit tsm lite mer än ett halvår kanske. Vi velade mellan att köpa eller hyra. Inte för att vi var osäkra på hur vi ville ha det. Alltså tillsammans. Vi velade som man gör, med tanke på hyra, läge osv. Vi tittade på en lägenhet, vi började budgivningen. Vi vann! Total lycka! 950 000 kr. Mycket pengar men vi var lyckliga. Trodde jag. Vi flyttade in. Han och hans pappa byggde tv vägg. Jag var konstant glad. Hade mycket problem med panikångest. Men med Niklas var jag alltid glad. I början av veckan frågade han mig. Vad skulle våran son hetta? När vi väl skulle skaffa barn då. Inte än. Men senare i livet. Det tvekade jag inte en sekund på. I torsdag var jag ute och plockade svamp med hans mamma. Jag kom hem. Niklas låg i sängen och tittade på tv. Han började bli sjuk så inget konstigt med det. Han sov en stund. Han duschade. Jag satt vi datorn. Läste bloggar. La in ny musik på mobilen och lyssnade på musik i hörlurar. Plötsligt drar han i stolen. Jag trodde han bara ville ha lite uppmärksamhet. Var strax klar så jag drog tillbaka stolen. Han drog i den igen. Jag tog av hörlurarna och fråga vad det var. Han sa: Kom hit. Jag vände stolen och la mig över han. Kramade om honom. Frågade om han mådde bättre. Han bara stirrade ner i kudden. Jag klappade på hans huvud och pussade på honom. Han stirrade ner i kudden. Jag frågade vad det var. Han stirrade ner i kudden. Jag fick ont i magen och frågade vad det var. Han viskade fram: Jag vill göra slut. Jag trodde nästan han skojade. Klumpen i magen växte och jag kände att det var något som var fel. Frågade om han skojade. Han sa: Jag trodde aldrig jag skulle göra såhär mot dig. Då var det sant alltså. Frågade varför, vad som hänt. Kunde inte sitta still. Fick panik. Han sa att han har blivigt kär i en annan.
