Just nu känns det som jag inte hinner med. Det händer för mycket på samma gång och jag hinner knappt torka tårarna innan lycka bubblar upp inom mig. Jag skrattar, men inombords gör det ont. Jag sitter tyst och låter paniken komma till liv samtidigt som jag känner mig glad och tänker på allt fint som finns i mitt liv. Ett kapitel tog slut detta år och jag var medveten och förväntansfull. Det var bra och jag var färdig med det innan. Sen helt plötsligt så var det som om någon annan bläddrar sidorna i min bok.. jag kunde inte stoppa det. Och dom bytte inte bara en eller två sidor utan dom bläddrade förbi flera kapitel. Jag är inte färdig eller klar på långa vägar. Jag önskar så att jag fick tillbaka förlorad tid, men det är väl som det sägs.. Ingen idé att gråta över spilld mjölk. Fast nu gör jag det ändå. Jag är inte klar än!
