När Niklas kom hem igår efter sin helg i Sthlm med jobbet så la vi oss och myste framför tv:n ett tag. Var så underbart att inte vara ensam längre att jag nästan klängde mig fast.
Iom. att jag är rädd för att gå ut ensam och tycker det är jobbigt att jag ska behöva gå till bussen själv på morgonen när jag ska till jobbet så frågade jag Niklas om han ville gå med mig den biten så jag fick känna att det var okej. Allting började väldigt bra. Kände mig lite yr hela vägen, men blev inte stressad innan vi gick som jag blivigt tidigare. Det var lätt att slappna av och vi knallade på. När vi gått hela vägen och sedan var på väg tillbaka så fick jag som en smärta i bröstet och det var tungt att andas, och så kom känslan ”nu svimmar jag” tillbaka om en sekund. Vi hade tänkt gå in och handla då vi ändå går förbi en affär på vägen hem, men jag klarade det inte. Vi fick gå förbi och stanna några gånger på vägen för att jag skulle känna att det lugnade ner sig. Det gjorde det inte och jag hade kvar känslan även när vi kommit hem och jag lagt mig på soffan ett tag..
Vid halv 9 tiden imorse ringde kuratorn och jag fick en tid redan klockan 10:00. Hon var.. vet inte hur jag ska förklara, men känns inte som jag hade kunnat komma till någon bättre. Hon lyssnade och jag fick prata.. samtidigt som hon inte väntade på att jag skulle säga mer när jag tystnat utan då fick jag vara tyst och hon pratade.
Ska dit på torsdag igen. Nu ska jag sova och hoppas på att jag inte är yr imorgon.
Kram!