Under morgonen var himlen grå och solens strålar lekte kurragömma bland
molnen. Vid lunchtid sken dom igenom och molnen samlades likt en mörk dimma
runt mitt huvud och mina tankar. En tjock massa som gör att allt känns tungt.
Letar efter orden som kan förklara känslan inom mig nu. Det kan säkert
kallas PMS det jag idag försöker stå ut med, men just känslan är svår
att förklara. Pendlar mellan skratt och tårfyllda ögon, mellan
dagdrömmar om sommar-solglasögon-picnic och tankar på snö-regn-saknad.
Egentligen vet jag inte om det handlar om pms, känns liksom längre in i
magen, en klump. Men det är väl det som kan liknas vid pms, man tror
att allt man känner är ”på riktigt”.
