I måndags kväll somnade jag nästan direkt jag kom hem ifrån jobbet. Åt lite, men hade slocknat redan när klockan var 8. Sov då till klockan halv 8 nästa morgon för att gå upp, göra mig iordning och åka iväg till jobbet för en heldag. Trodde jag skulle däcka lika tidigt igårkväll, men höll mig vaken tills bartenderskolan var slut och somnade sen. Borde vara piggare idag, men så är inte alls fallet. Känner mig sjukt sliten och hade jag inte varit ledig idag så hade jag nog varit en vandrande zombie på jobbet. Saken är den att jag sover så oroligt hela tiden. Det har nog med min stress och panikångest att göra, men jag har aldrig haft problem att sova tidigare och jag saknar att känna mig pigg och utvilad.
På tal om panikångesten och allt därtill så var jag på mitt sista besök hos min kurator i måndags. Blandade känslor om det. Jag mår så mycket bättre nu, är inte yr alls lika ofta och jag har insett att det är jag själv som framkallar det och som kuratorn uttryckte det ”så har jag fått verktygen att klara mig ifrån det nu”. Jag vet, oftast, hur jag ska slå det ifrån mig, men det har ju varit som en slags livlina att veta att om jag börjar må dåligt igen och det känns som att allt börjar om så blir det bättre när jag får prata med henne. Nu ska jag klara mig utan det. Det ska nog gå bra, och är det så att jag inte orkar så är hon ju bara ett samtal bort.
Nu ska jag inta sängpositionen igen och sätta på någon gammal mysig film. Funderar på The Holiday..
