Tja.
Jag börjar morgonen med tvivel. Försvarsmekanism kanske. Ska jag verkligen ringa? Men jo, jag måste. Jag kommer ångra mig ikväll annars. I need those pills. Eller vad det nu blir. Nojar ihjäl, vill inte ta prover.
Väntar åtminstone till 2-tiden, så att mannen kan följa med. För nej, man blir aldrig för gammal för en stöttande hand!
Vi får se hur lång tid allting tar, kanske tar de inte mig på allvar så att jag kommer hem fort igen. Vi får se! Jag ska stå på mig. Min sjukhushistorik är inte den bästa, pga brist på kompetens 😛 så vi får se helt enkelt!
Håll tummarna för mig, Will ya? Hehe. Köss.