Jag är så arg att jag gråter just nu. Jag samlade allt mod jag hade och ringde vårdcentralen nyss. Hon satt länge tyst och letade om någon ställt in sin tid som jag kunde ta, ”för det är ju inget akut” drog hon som slutsats direkt. ”för du har huvudvärk för att du inte sover ordentligt också har du någon inre stress” sa hon. Bara sådär. När jag fick tid? PÅ MÅNDAG NÄSTA VECKA!! alltså sjukvården är ett skämt för mig.
Jag har en släkting som fick tjata för att se skulle ta honom på allvar då han hade huvudvärk en längre tid som han aldrig haft förut. Det visade sig att han hade en tumör. Först då fick han bollas runt på allvar till olika ställen för en operation. Han mår idag bra, och jag säger verkligen inte att jag tror att jag har någon tumör eller något allvarligt, men jag sover inte ordentligt och jag har så ont vissa dagar att jag tror huvudet ska sprängas, vanligtvis varar en huvudvärk för mig i.. Tja, allra allra Max 1 dag. Vi är som sagt inne i dag 9 nu, med en huvudvärk som varken jag eller någon annan känner igen. Och jag ska få vänta i en hel vecka!
Det är så SJUKT att man ska behöva vara tjatig och verkligen BE om att få hjälp idag. Helvete vad arg jag är. Jag som äntligen samlat mod åt min värsta mardröm – så tar de inte ens in och hjälper mig förrän om en vecka. Alltså… Saknar ord.
Hej! Jag förstår vad du menar, har varit med om liknande problem då jag inte överhuvudtaget känt mig som att vården tagit mig på allvar. Och ibland behövt kämpa väldigt, väldigt hårt för att det ska hända något.
Men att ta det så långt att säga att sjukvården är ett skämt skulle jag verkligen inte göra. Jag försöker ha förståelse, speciellt sedan jag fått se lite bakom kulisserna – har nämligen själv börjat studera till sjuksköterska för cirka ett år sedan. Och nu när vi har haft praktik inom landstinget för första gången får man verkligen respekt för hur hårt människor jobbar och hur väl sammansatt allting är och fungerar. Men verkligheten är så att det finns inte tillräckligt mycket utbildat folk, och inte tillräckligt stora lokaler etc, för att alla ska kunna få vårdplatser eller tider att träffa personal. Och eftersom det ligger till på det viset så är man så illa tvungen att endast prioritera de patienter som vi verkligen VET behöver vården, och behöver det snabbt. Är man minsta osäker huruvida det verkligen behövs för en viss person så kan man om man har otur bli nerprioriterad och avböjd, för de patienter som man redan vet säkert att de genast behöver vård. Sjukt att det ska behöva vara så, men vad gör man.
Och du skulle bli förvånad om du visste hur många falska alarm det varje dag kommer in. Väldigt många människor söker utan att det egentligen är något, och om vi skulle ta in alla, alla människor som säger att de har problem så skulle INGET i vården fungera.
Bara en tanke! Hoppas att du kan förlåta vården för dess brister och de felsteg som den aldrig kommer att komma ifrån. Tro mig, majoriteten av människor som jobbar inom vården gör det för att vi vill hjälpa dig och andra, även om det ofta inte känns så.
Ha en fin dag!
🙂