Det blev ingen utgång. Inget sällskap överhuvudtaget. Att jag ens förväntade mig något? Samma visa varje helg. Varje dag, för den delen. #foreveralone
Kan bittert meddela att jag inte kunde sova hos föräldrarna med hela familjen inatt. Fick snällt åka hem för att rörmockaren som skulle fixa elementet skulle komma klockan vid 20.00. Om dom kommit än, 22.21? Nej.
Mitt liv alltså. Drömmen.
Så nu undrar jag.. Hur länge ska man behöva sitta uppe? Porttelefonen är paj med, så jag får öppna dörren var 5 minut för att se så han inte står där och väntar. Missar man honom tar dom nog en helvetes summa för det, liksom. Men över till frågan. När är det okej att lägga sig? Ska man behöva dygna för detta?
Slå mig blå, tack. (haha? Vart kom det ifrån? Den blev ju bra! Copyriiiight hehe)
Nu välkomnar jag varmt lite lycka och tur. Någon gång borde allt ju vända, faktiskt.