Så! nu har ni fått vänta länge nog på detta inlägg.
Dag 1 var den 1 januari för mig. Jag hade bestämt mig och jag vaknade med tanken att ”nu kör vi bara”. Sagt och gjort. Inom de första 2 timmarna på dygnet brukar jag normalt vis inhalera ca 3 cigg. En direkt när jag vaknat, en efter frukosten och en kort därefter. Fick jag bara de 3 första så klarade jag mig ett bra tag därefter. Kan ni då förstå hur jobbig min morgon blev?! Jag satt i soffan och visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag var helt stirr och ca 4 h efter jag vaknat kände jag hur blodtrycket började falla, blev yr. Svettig. Jag hade inte berättat för någon än, inte ens för min pojkvän, och jag minns att jag tyckte det var så extremt konstigt att han inte märkte hur annorlunda jag var. Jag kunde nog liknas med någon som tjackat.
Bestämde mig för att jag inte klarade av att vara hemma, var tvungen att komma iväg och få tänka på något annat. Plågades verkligen. Kunde inte tänka på något annat än cigaretter. Inte en enda minut det första dygnet, gick förbi utan att jag tänkte på cigg. Så jag bestämde mig för att åka buss hem till mina föräldrar. BUSS. Och vet ni? självklart var den sen. Busshållsplats + sen buss = minst 1 cigg. Obligatotiskt. Det var min första riktigt jobbiga utmaning och jag kunde inte för hela världen förstå vad i helvete jag gett mig in på. VARFÖR? jag hade inte ens en motivering till varför. Envis som jag kan vara gav jag bara mig fan på att ”FÖR ATT DET ÄR SÅ”. Deal with it, liksom. Och det gjorde jag. I bussen skrev jag ned hur jag kände för att minnas tills jag skulle skriva detta inlägg. Såhär skrev jag:
”Sitter och hoppar frenetiskt med benet, ögonen är stora och blicken stressig.
Känner mig hypad fast samtidigt avtrubbad i huvudet, tänker sakta. Luddigt.
Går runt som i en dimma, med tunnelseende. Som i en fylla. En nykter fylla.
Bygger upp små mål, hela tiden, ser det som utmaningar. Belönar.
Går inte en minut utan att tänka på ciggaretter. Inte en enda.
Stavade precis minut ”menut”, jisses.”
Jag minns verkligen hur stirrig jag var, hur jag inte kunde sitta still. Hur jag knappt tänkte på att blinka med mina vidöppna ögon som inte alls kunde fokusera på någonting ens för en sekund. Jag minns att jag suckade mycket med. Rastlösa djupa suckar. Så fort jag kom hem till mina föräldrar sa mamma ”Jesus, vad varm du är i pannan! det är ju kallt ute? du är inte sjuk?” Och jag minns att jag bara ville krama henne, säga tack för att åtminstone HON såg mig och berätta att jag slutat röka och att det bara känns förjävligt. Men istället fick jag ut ett ansträngt ”mm! nej jag är jävligt frisk” och minns att jag inte alls styrde över hur ironiskt det lät. Vi satte oss för att äta och redan då hade märkliga blickar cirkulerat från syster till mamma och mamma till pappa och ja. Alla märkte att något var jävligt annorlunda men de kunde inte sätta fingret på vad. Det är ju 1 januari, dagen efter nyår, kanske var hon bakis, tänkte de nog. Fel fel fel. Jag fick nog någonstans där dock, då den typ 5 underliga blicken dök upp och jag la ned besticken, harklade mig och sa ”Jag har fimpat.” Från ingenstans. Nästan i en kör sa de alla ”Jaså det var DET som var konstigt!! visste att det var något.” Och sen fick jag sjukt mycket beröm och de fick mig att känna mig stolt. Jag tror att de var skeptiska, men när jag satt där och kallsvettades som en gris med lökringar under armarna var jag 100% säker på att det skulle hålla. Och ni ser ju – idag är det 1 månad och 4 dagar sedan jag rökte min sista cigarett.
Konstigt nog kunde jag skratta till ibland. Över hur komisk situationen kändes. Jag hade faktiskt inga humörsvängningar och hittills hade det faktiskt inte påverkat mitt humör negativt. Skönt, jag som trodde att jag skulle bli irriterad as fuck och bli kallad satmara hädanefter.. Men icke. Kortfattat var det ett rent helvete första dagen, men det var bara att ta sig igenom. När det är gjort är det gjort och värre blir det i alla fall inte! 🙂
Man behöver kämpa lite, ha det lite jobbigt, för att inte falla tillbaka. Det tror jag var grejen som räddade mig. Dag 1 bestod av sug. Hädanefter visade sig andra problem som jag inte räknat med…