Fy vad varmt det är konstant. Jo, jag klagar på värmen lite. Det är fan okej.
I London var det sådär kvalmigt hela tiden, klibbigt varmt och i princip vindstilla. Vi hade ingen som helst ventilation i lägenheten och hade därför fönsterna vidöppna 24/7. Det var liksom ett måste. (Jo, till och med jag gick med på det! Men vi bodde ju faktiskt på 3e våningen och jag gick spindel-kontroller varje dag, så det vart chill.) Ändå var den där svettranden under näsan och pärlorna i nacken obligatoriska.
Sen när jag kom hem till Sverige var det så gött med lite frisk luft igen och den där fläktande blåsten. Jag kände för någon minut en sån tacksamhet till att bo så nära havet att jag aldrig ville åka härifrån igen. Men sen kom den hit också. Den där kvalmiga värmen som gör att man svettas igen sekunden då man klivit ut ur duschen, trots att ha duschat i något som känts som minusgrader.
Är det inte hemskt? hemskt att vara lökig konstant? Åh. Att jag sen är så blåst att jag ställer mig på löpbandet här i lägenheten och köttar på i 40 minuter – två dagar i rad – är en annan korkad historia. Var tomat i fejset i flera timmar efteråt. Smart hjärtat!
Tillhör ni den där lilla skaran som tycker det är ”sååå mysigt” eller är ni också normala? <3