Nu har älskling äntligen kommit hem från London. Han kom hem igårkväll men eftersom jag jobbar helatiden får vi ha en mysdag på onsdag när jag är ledig!
Sitter påväg in till jobb. Lyssnar på musik som påminner om Stockholm och sörplar i mig en celsius. Alltså jag fick fan mersmak av Stockholm. Hela besöket och allt som hände. Man kanske ska gå och bli känd ändå? Hehehe. He. He.
Nä men det roliga var när vi skulle in i VIP-loungen och där stod någon som skulle vara vän med dessie tydligen. Jag bara ”hej hej!” Hon bara ”man kommer bara in om man står på listan.” Jag bara ”ja, men vilken tur för det gör ju jag.” ”Vad heter du? Vem är du och vad har du gjort?” (Så dryg! Haha) och jag bara ”Linda (efternamn) heter jag.” Sådär lagom självsäkert. ”Ah okej, välkommen!” Sa hon och öppnade för mig. Alltså que? Hahaha, hon trodde säkert att jag faktiskt ”var någon” bara för att jag har ett ganska udda efternamn. Men det satte verkligen prägel på upplevelsen, det är så det funkar verkligen. Allt är falskt, liksom. Är man inget så får man inget. Är man något, är alla glada mot en och man får precis alla fördelar. Som sagt, jag hade kanske aldrig pallat det på heltid men samtidigt måste jag erkänna att jag känner någon slags lockelse av hela det livet. Fast bara ibland. Går det? 😉
Nä nu ska jag sluta svamla och dricka upp min celsius haha. Ha en skön dag!