Vänner.

Det känns ibland som att precis alla har sina små gäng, ett gäng vänner som liksom alltid umgås, alltid ställer upp för varandra och alltid syns ihop och aldrig släpper in någon ny. Men nu är det så, att jag vill också ha mitt lilla tjejgäng. Ett par tjejer som passar som handen i handsken ihop och som liksom inte känner sig hela utan varandra om någon i gänget inte är med. Utan skitsnack, utan komplicerade bråk och några som inte går bakom ryggen på varandra. Som man kan dela allt med och som man skapar precis samma nöjen med. Som man alltid har roligt med och som ger mer energi än de snor.

Ja. Några man kan köra halv 8 hos mig med, som man ser fram emot att ta ett par drinkar med och dansa hela natten med. Som kommer hem till en mitt i natten en vanlig arbetsdag om något har hänt. Några som jag själv kan få ställa upp för och få känna mig uppskattad av. Som är öppna och gärna åker iväg på resor hit och dit och som inte bara sitter hemma i soffan varje dag och tofflar. Som inte fryser ute folk och stänger ute andra människor. Ett gäng där alla är välkomna att joina för att man vet i grunden vart man har varandra. Som inte flirtar med ens pojkvän och inte sprider falska rykten eller pratar illa om en. Vänner som inte något år senare ens har en tanke på att använda sig av de otroligt fjantiga, lama och lata orden ”vi har växt ifrån varandra”. Några som kämpar FÖR varandra och vänskapen, oavsett vad som händer.

Just precis. Vänner. Jag ska ju inte behöva beskriva vad ordet ”vän” innebär, vissa vet nog kanske det redan. (Få förunnat dock, har jag lärt mig). Jag saknar det. Ett gäng äkta vänner. Och jag önskar så, att jag någon gång i mitt liv i denna tyvärr alltför reserverade värld får hitta de där sprudlande underbara människorna som visar sig bli mina bästa vänner, livet ut, oavsett vad.

Har du en sådan vän? Eller ett sådant ”tjejgäng”?

20131112-215837.jpg

20131112-220008.jpg

20131112-220024.jpg

20131112-220039.jpg

20131112-220058.jpg

20131112-220112.jpg

20131112-220126.jpg