Har nu under kvällen legat i soffan och skumläst igenom mina gamla bloggar från 16-18-årsåldern. Gud, vad mycket att ta in. Saker jag förträngt, saker jag minns och fortfarande ler åt, saker jag inte ville komma ihåg och saker som fortfarande smärtar i bröstet och hjärnan. Oj, vad mycket jag har varit med om. Vilket rörigt och smärtsamt liv jag har haft.
Vet ni vad som hjälpte mig genom helvetet? Jag började skriva. Istället för att gå till en psykolog, var jag min egen. Jag och datorn. Det har hjälpt mig något så otroligt och jag vill verkligen tipsa er om det. Om att få ned allting, få ut allting. All ilska, all ångest och alla svidande minnen. Det ger en en sorts sinnesro, man får avreagera sig och tillåter sig själv att släppa det på ett annat sätt än vad man gör om man går och bär på allt själv. Det kan ju jämföras med varför folk använder kalendrar eller handlelappar! Att få ut och ned det någonstans – får en att slappna av lite och ger en framförallt plats med nytt. Går man och bär på all smärta för länge så brister det till slut.
Det är även viktigt att inte leva i dået. Det gör man lätt när man går och bär på allt. Då släpper man inte in allt som händer i nuet på samma sätt, man blir blind och fokuserar gärna på det som var då.
Kvällens visdomsord och tips från coachen. Starta en lösenordsskyddad blogg eller köp en ny fin dagbok/anteckningsblock och skriv. Börja från början och skriv ned allt som varit jobbigt i ert liv utav att utelämna något. Under tiden väcker det mycket känslor och man märket tydligt vad man inte riktigt släppt, vad som fortfarande tynger en. Men efteråt känns det så mycket bättre, jag lovar. Om inte annat är det bra att ventilera lite ibland. Dra er inte för det, utan gör det direkt. Du kan bara vinna på det i längden.
Ta hand om er <3