Allt går upp och med hela tiden. Alltid är det något och oftast avlöser problemen varandra, det hinner liksom aldrig bli bra innan nästa problem dyker upp. Tårarna bara rann igår och jag kunde inte få stopp på dem. Satt tyst, still och med likgiltig blick och kände hur det bara forsade tysta tårar. Mår inte bra, egentligen. Vissa stunder kan jag känna glädje, exempelvis de bra kvällarna då jag och älskling ligger i soffan framför tvn och bara fular oss och lever i nuet. Då glömmer jag problemen för stunden och jag kan få andas lite ren luft, skratta från hjärtat och må bra. Stunderna är korta, men så länge de existerar så är jag tacksam. Det laddar batterierna lite och tillåter mig att slappna av och vara kravfri för bara några minuter.
Ja, jag har haft en sådan stund nu, så jag mår helt okej ikväll. Att närheten av en enda människa kan påverka en så mycket.. HJÄLPA en så mycket. Känns fint.
I lördags hade jag en fin kväll. Kom dit, käkade hemmagjord pizza, hade ”zelected by house”-inrednings-party och satte oss sedan ned tillsammans i soffan framför melodifestivalen med vin, godis, vindruvor, kex och brieost för att spela lite Christian Grey-spel. Otrolig mysfaktor på hela kvällen. Sen gick folket hem och jag och Martina skruvade upp musiken och bytte ut vinet mot vodka och började göra vid oss för stan. Hittills stormtrivdes jag med kvällen, men sen gick det tyvärr åt fel håll..
Hann inte mer än till bussen förrän en tant i typ 45-50-årsåldern spydde ned bussen (rutinerat…) sätena intill våra så att vi fick stå ut med både synen och lukten hela vägen in. 30 min alltså. Ljuvligt. Sen kom vi inte in på något uteställe för att vakterna anser att Martinas ålder är för ung. ”På min tid” kom man fan in överallt när man var 20. Hon är 21. Så trångsynta och tradiga alla blivit! Tycker synd om alla stackars 18-åringar. Visst att man får dricka lagligt, men man kommer aldrig in någonstans under 23 års ålder här längre! Synd för de som faktiskt längtat, det gjorde man ju själv innan man fyllde 18, det var ju stort?!
Aja. Sen blev resten av kvällen skit. Orkar inte prata om det men kortfattat så skar det sig mellan mig och sambon och vi drog alla hem. Vi hade ju ändå ingenstans att bli av, så det var det som var anledningen till hemgången, inte vårt tjafs.
Men men. Nu fick ni en liten resumé iallafall. Här är lite bilder också.
