1) Så underbart det är med människor som vågar ge komplimanger. Framförallt i verkligheten. I helgen när jag gick ut från en pub för att gå vidare så kom en kille utspringandes från puben, tog mig på axlarna, såg mig i ögonen och kläckte andfått ur sig ”vad vacker du är. Jag var bara tvungen att säga det, det är inte ofta man ser så snygga tjejer längre. Ha en bra kväll” sen gick han tillbaka in igen och lämnade mig som ett frågetecken. Glasögon? Haha. Nä men grejen i sig – han sprang efter mig bara för att få det sagt. Samma som de killarna som går fram till en, köper en drink till en och sen sticker dem igen. Bara för att få bjuda. Men de har väl snarare en baktanke att man ska leta upp dem senare… Men handlingen är fin! PUSS på killar som han från i fredags. Fler sådana våghalsar till världen!
2) Igår åt vi spaghetti. Under tillagningen dök denna upp. Krydde-spaggen?
3) Häromdagen kom jag på att jag inte alls är 23 år gammal utan bara 22. Här har jag alltså gått runt och trott länge att jag skulle fylla 24 detta året vilket har känts helt sjukt. Men nä. Jag fyller 23, ”igen”. Är det illa?
4) Nu är mina sömnproblem tillbaka igen. ELLERHUR, jag vet? Igen?! Hatar att de kommer tätare och tätare. Från en gång om året ca till en gång i månaden, och håller i sig några veckor. Dvs typ 1 veckas sömn, sen är det kört igen. Det kan inte fortsätta såhär.. Jag vägrar att bli beroende av sömntabletter. Undrar så vad som är fel? Har jag någon bokstavskombinatiom? Är jag understimulerad i skallen? Är det fel på min sköldkörtel igen (vilket hade förklarat mina enorma problem att gå med i vikt också…) men jag kopplar det till att jag har kaos i huvudet när jag lagt mig. Kan. Inte. Sluta. Tänka. Hur trött jag än är – somnar jag inte. Mission impossible.
Ha en bra dag!
Men vilken gullig kille! Håller med om att fler borde våga ge komplimanger i verkligheten och framförallt till ”främlingar”. 🙂
sv: Ja det är en rätt stor familj men jag har ingen kontakt med mina bonussyskon idag utöver när vi träffas på middagar hemma lixom. Så det känns inte som om man har sådan stor familj 🙂
15 år är tidigt att flytta hemifrån men jag tyckte enbart att det var skönt att flytta då. Jag flyttade ju med min dåvarande pojkvän som var 2 år äldre och han hade lärt sig redan hemma att ta mycket ansvar vilket var skönt. Men från samma dag jag flyttade hemifrån försörjde jag även mig själv. Det enda jag fick hjälp med var hästens fasta utgifter. Resten fick jag betala själv.
Så det var tufft ibland, absolut men det var såå himla värt det! 🙂