Oj. Där är väl ingen som missat vad som hänt i min kära stad i helgen?
Här har varit kaos. K-A-O-S.
Jag har läst status efter status, artikel efter artikel och trots att jag inte varit med om någonting av detta denna helgen då jag inte varit hemma, så känns det som att jag fått veta i princip allt som hänt. Varenda status handlade om kaoset i flera dagar. VARENDA EN. Om hur sjukt allting blev. Hur förödande allting blivit. Vilket kaos detta skapat. Vilken mardröm det varit för så många.
Allting började i Lördags kväll. Vi har en hyfsat nyöppnad bar här i Helsingborg som heter ”The headless swan”. Där dök djurgårds-supportrar upp och stormade hela baren med knivar, flaskor, knytnävar och vrål. De hade bara ett mål i sikte; våld. Att få förstöra och skada. Och förstöra och skada, gjorde de verkligen. De gav sig inte bara på de HIFare som befann sig där, utan även allt annat oskyldigt folk. I artikeln står det om en tjej vars pappa fick rycka in och lägga sig över sin dotter för att skydda så att hon inte komma ännu mer till skada. Jag har en väninna som skulle stoppa en galen huligan som gav sig på en annan oskyldig kille, genom att dra tag lite lätt i hans tröja och får en hård armbåge i bröstet som fick henne att flyga iväg till gensvar. De gick på med så hård våld mot både tjejer och killar att den här förödande kvällen kunde ha slutat med minst två dödsfall enligt artikeln. Ett antal människor slutade upp på akuten med svåra skador. Här har ni artikeln från HD: http://hd.se/helsingborg/2014/03/30/flera-kunde-ha-dott-har/
Såhär skrev pub-ägaren på facebook dagen efter:
”Till alla berörda och oberörda, tyvärr stormades Svanen igår kväll av ett 10-tal Djurgårdssupportrar som gav sig på och misshandlade oskyldiga gäster med knivar, flaskor, stolar och andra tillhyggen. Först och främst vill jag skriva att jag tänker på alla skadade och drabbade och hoppas att ni mår bra trots omständigheterna- jag önskar att ni, när stormen lagt sig, kommer in och säger- hej jag må…r bra, i utbyte mot en kram. För det andra (och i sammanhanget oväsentligt) är skadegörelsen så pass stor på lokalen att vi inte kan öppna för alla fotbollsälskande helsingborgare idag. Jag hoppas innerligt att vi är up and running snart och att alla våra trevliga gäster hittar tillbaka nästa helg. Tills dess skickar jag tankar, kärlek och kramar till alla. Fotboll är fest, glädje och kärlek- inte för hat, misshandel, hot och förstörelse.”
___
Men kaoset slutade inte där. Det blev bara värre. På söndagen var det dags för match. Djurgården-HIF på hemmaplan här i Helsingborg. Men efter endast 35-40 minuter avbröts matchen på grund av att ett gäng supportrar gick in och stormade planen. De ska ha varit väldigt hotfulla under stormningen med svarta luvor över ansiktet. Många av mina vänner var där och påstod att det inte var en schysst avbrytning av matchen, utan en som skapade rädsla hos många i publiken. Det hade nått fram till supportrarna strax efter 14-tiden – en av deras vänner hade omkommit. Deras vän, hade fått en flaska i huvudet och olyckligtvis fått skallskador och avlidit. Då skapades tumult och vissa supportrar såg rött, här har jag en annan vän som sa att en del supportrar sprang efter detta tjejgäng ut från Olympia och kastade sten efter dem. Helt oprovocerat. De fick springa in i ena väninnans trapphus för att skydda sig och trots det stod de och bankade hårt på rutorna, allt för att komma åt dem. På bilder i tidningar och videos på internet har jag fått bevittna hur stan var ett stort enda kaos. Poliser på hästar, stora polisbilar i mängder, bengaler, ”rånarluvor”, hatiska ”ramsor” och allt möjligt man kan tänka sig. Trots det som hänt supportern som avled, gick inte meddelandet in att våld skapar våld. Att hat kan gå för långt och åt helt fel väg. Att ”hämnd” inte är rätt väg att gå. Såhär skrev en vän, och jag kan bara hålla med.
”är det inte sjukt att huliganer tar sig till bortamatcher med ett syfte – att slåss och förstöra, och när någon sedan dör på grund av JUST DETTA, då jävlar är det samma huliganer som stormar planen, med MER SUPPORTERVÅLD, för att ”hedra sin vän” ? hur kan man bli förvånad som supporter när det är vad man är ute efter? jag var så jävla arg efter matchen, oroliga för er som satt nära :(”
Jag läste att denna 43åriga 4-barnspappan Stefan som miste livet hade valt att inte gå med alla andra supportrar och folkmassor när de var påväg till matchen, utan valde istället att komma i efterhand för att undvika allt bråk, våld och stök. Men våld, var precis det han olyckligtvis utsattes för, helt oprovocerat. Jag lider så med honom, hans nära och kära. Jag blir så otroligt frustrerad över att detta ens är möjligt, att folk kan ha så svarta tankar. Han som kastade flaskan mot bakhuvudet hade troligtvis inte mord i sikte, men det är absolut ingen ursäkt. Det är farligt, vad tror man själv? Vad försiggår egentligen i huvudet? Ilska. Skär och svart ilska. Sjukt hur det kan dras så långt.
Artiklar: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/djurgarden/article18634468.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18635131.ab
http://www.sydsvenskan.se/sport/fotboll/hur-kunde-jag-utsatta-mina-barn-for-det-har/
___
Efter dessa otroligt tragiska händelserna, trodde man inte att det skulle kunna hända mer. Men jo. På söndagkvällen har vissa djurgårds-huliganer fortsatt att vandalisera vår stad. Uteserveringar blev vandaliserade, restauranger stormade och oskyldiga människor lidande. Såhär skriver restaurantägaren till Pitcher’s på facebook efter händelsen;
”Först jätteskön stämning i blandade färger – sedan bara svart.
Vi tvingades stänga restaurangen för första gången. Vi fick skicka ner gäster i källaren och be dom inte visa sig medan horder av svartklädda huliganer kastade saker mot rutorna i ett försök att slå sönder allt och alla de kom åt. Vi var som mest rädda på den plats vi brukar trivas som bäst. Hela kvarteret var en krigszon i flera timmar som ingen vågade gå ut i. Mitt i vår hemstad.
Det räcker nu.
…
Inga fler huliganer. Inga fler firmor. Inga fler hata-ramsor. Inga spelare som ska dö för att de byter lag. Det enda vi behöver ha ihjäl just nu är den destruktiva våldsromantisering som satt tänderna i svensk läktarkultur och som hyllar gammalt brittiskt gatuvåld som något häftigt och som ger dig cred i semi-kriminella kretsar. I går kväll blev helt oskyldiga matgäster på en grannkrog svårt skadade. I dag dog en helt oskyldig flerbarnspappa på terrasstrapporna. Vad är det för jävla fel på er?
Vi startade dagen som stolta matchvärdar och avslutade den med en klump i magen och ställer oss frågan om det här är något vi vill vara med och sponsra?
Till sist vill vi säga ett enormt stort tack till de män och kvinnor som med livet som insats skyddade vår stad och dess invånare i går. Tragedin hade varit ännu större utan er hjälp.
I morgon har vi öppet igen – för världens bästa gäster som inte har några problem att se samma match och hålla på olika lag.
Isa, John, Anna, Mattis och all vår personal
Det sjuka är också att huliganerna samma kväll går ut på ett forum på internet med en misstänkt man för dråpet. Någon dom TROR kan vara misstänkt. Bild och fullständigt namn. Det säger ju ungefär ”seså, varsågoda, buss på! Och sluta inte i första taget!” typ. Så jävla idiotiskt så det är inte sant! Det var ju inte denna människa som utfört det heller utan någon helt annan som nu i efterhand lämnat in sig själv. Återigen fler oskyldiga som blev djupt drabbade, jag hoppas att ingen hann ge sig på honom.
___
På måndagen klockan 19 hade vi en manifestation i Helsingborg vid platsen där mannens liv togs ifrån honom. Jag var en av uppskattningsvis 4000 personer som befann sig där för att visa sitt stöd och för att vi står för en sak: stoppa våldet. Vi hade en tyst minut på plats, och det var den tystaste minuten jag varit med om. Så många människor, men en så tyst minut. Fint, var det. Respektfullt och helt otroligt. De som ville kunde sedan ta sig upp till kärnantrapporna för att lämna sin halsduk eller ett ljus/blomma/tanke/ord på platsen där allt skett. Jag valde att hänga på de allra flesta upp för att på något sett hedra mannen. Halsdukarna och tröjorna låg som ett stort lapptäcke över marken och ljusen lös upp så fint. Där låg rosor i många färger och det var helt proppfullt med människor som brydde sig runtomkring. Jag hoppas att han kunde kika ned på oss alla som brydde sig, hur många fina människor det finns trots all orättivsa. Även om det finns folk med hål i huvudet, så är den största skaran bra. Det finns så otroligt många mäniskor som bryr sig, och det är viktigt att det inte glömms bort i sådana här tider.
Det var inte lätt att få en skarp och rättvis bild, men ni får i alla fall en inblick i hur det såg ut i Måndags.
Även om jag inte var med under några av de hemska händelserna som drabbade Helsingborg stad och även om ingenting av detta rörde mig, så har det hela BERÖRT mig något så fruktansvärt. Det blir på något sett så otroligt påtagligt när det handlar om ens egen närhet. Jag har inte kunnat tänka på annat sedan i Lördags då jag fick läsa om vad som hände på Headless. Våld. Detta jävla våld. Jag kommer förevigt vara emot alla former av våld och jag kommer aldrig förstå mig på vad det tjänar till. Vad tror de själva? Att de får respekt? Att de är tuffa? Jag ser ingenting annat än ett par fega jävla idioter, ett par jävla djur, som använder våld istället för förnuftet. Trots det finns denna ”våld-gen” jorden runt. Förjävligt, är vad det är. Jag hoppas aldrig att detta upprepas igen, någonsin. Det räcker nu. Vila i frid, Stefan.
Återigen blir vi påminda om hur fort allting kan ta en radikal vändning och hur oerhört skört livet är.
Ta hand om varandra.