Idag hände det som inte fick hända. Eller, det som aldrig hände tidigare och som jag då tog för givet aldrig någonsin skulle hända. Men nu hände det bannemig.
Min trogna följeslagare har blivit misshandlad och spruckit. Ja, jag dillar om min mobil.
Hur i helsike kunde detta ske, den som stått ut med och överlevt dagliga ”oj-låg-mobilen-i-knäet” -incidenter när jag gått ur bilen, betonggolv, trädgolv, asfalt, grusvägar och till och med en diskho fylld av vatten en gång i tiden? Ja, säg det. Maxad otur. Vad som hände? Jo, nu fyra/fem år senare med samma trogna följeslagare utan en enda repa så skulle den få för sig att flippas ur mina händer lite lätt idag vid matbordet på jobb. Jag tog upp den lite klumpigt och den roterade ett halvt varv i luften och drämdes i bordet med 1 dm höjd, max. Bam. Pang. Bom. Scratchad. SÅ typiskt att jag smäller av.
Så nu är där en ”fin” (eh) liten spricka nere i vänstra hörnet. Ja nä men det var ju kul så länge det varade..
Förlåt bebis. Men nu är det nog faktiskt snart dags att gå vidare.