Sitter och lyssnar på gammal musik. Har en spellista på spotify, ”memories”, som tar mig tillbaka. Man behöver det ibland, komma tillbaka. Tänka tillbaka, och minnas. Det är farligt att leva i dået, det har jag lärt mig, men att försvinna tillbaka om så bara för någon timme är fint. Smärtsamt, hemskt. Underbart och lyckligt. Att se att man hade så mycket i vissa perioder, samtidigt som man inte hade någonting, samtidigt som man saknade någonting. Eller någon. Jag hade så mycket då som jag inte har nu och så mycket nu som jag inte hade då. Det är sjukt, det där. Hur man i ena sekunden kan ha allt och i nästa ingenting. Och tvärtom. Hur livet kan vara fullt av perioder men ibland bara stå still.
Jag känner att jag står still just nu. I livet, med allt egentligen. Det enda som inte står still just nu är förhållandet till min sambo. Men det är allt, skulle jag säga. Vill bara att någonting ska hända. Att någon ska hända, kanske? jag vet inte, någonting bara. Jag behöver en spark i röven och det får jag inte om jag sitter här, det vet jag. Men såhär still kan man inte stå, det är inte bra i längden. En dag, en dag snart, kommer allt att förändras. Jag måste bara vänta, ha tålamod och tänka positivt. Hålla fast vid hoppet, som så många gånger förut. Jag ger inte upp nu, inte nu när jag kommit så långt. Någonstans väntar en plats och ett liv på mig som jag kommer att älska. Någonstans i tiden, jag måste bara hålla ut lite lite till.
Vad vill jag med livet? Det är en fråga jag ställer mig själv varje dag. Vad är det jag vill och vad är det jag saknar? Det är svinsvårt att sätta fingret på ibland. Har NI ställt er själva den frågan, och vetat precis vad ni vill och vad ni saknar?