Jag har ju alltid haft anonyma bloggar tidigare. Jag \u00e4r inte van vid att folk jag k\u00e4nner eller vet vem det \u00e4r l\u00e4ser min blogg. N\u00e4r det varit n\u00e5gon i n\u00e4rheten som hittat n\u00e5gon av mina tidigare – har jag st\u00e4ngt ned och bytet. Jag var anonym av en anledning och d\u00e4rf\u00f6r hatar jag m\u00e4nniskorna som f\u00f6rs\u00f6kt luska och s\u00f6kt upp dem \u00e4nd\u00e5, vilket kommit fram senare alltid. Kvittar hur privat jag varit, folk ger sig inte. Hur sp\u00e4nnande liv kan man ha?<\/p>\n
Men s\u00e5 nu best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att g\u00f6ra en offentlig, till den m\u00e5n att jag visar upp mig och mitt liv f\u00f6r folk utanf\u00f6r mitt liv. Ni har mitt namn och ni vet hur jag ser ut och jag ber\u00e4ttar om mitt liv och mina tankar \u00f6ppet, men ingen i min n\u00e4rhet vet om att jag har bloggen. Jag har inte skrivit ut det p\u00e5 Facebook och inte ens ber\u00e4ttat f\u00f6r min b\u00e4sta v\u00e4n att jag driver en blogg igen. F\u00f6r att jag inte k\u00e4nner mig safe d\u00e5, jag kan inte skriva lika fritt och jag har st\u00e4ndigt i huvudet att ”om den personen l\u00e4ser, kan jag skriva s\u00e5h\u00e4r d\u00e5?” osv. Jag skriver det som jag vill nu och har ingen annan att t\u00e4nka p\u00e5 eller ta h\u00e4nsyn till. Inte f\u00f6r att jag skriver dumt om n\u00e5gon, men ni f\u00f6rst\u00e5r. Jag beh\u00f6ver inte t\u00e4nka efter en fj\u00e4rde g\u00e5ng och inte heller bry mig hur jag formulerar saker och ting. <\/p>\n
\u00c4ven om jag inte ber\u00e4ttar typ n\u00e5gonting om vad som faktiskt h\u00e4nt i mitt liv, hur jag m\u00e5tt och vad jag g\u00e5tt igenom s\u00e5 har jag heller inte sett det som en om\u00f6jlighet att en dag r\u00e5ka n\u00e4mna n\u00e5got om det eller liknande. Jag startade bloggen i hopp om att kunna skriva det jag ville och k\u00e4nde f\u00f6r, utanf\u00f6r min bekantskap d\u00e5 jag antar att jag aldrig kommer f\u00e5 mycket l\u00e4sare h\u00e4r. Vilket hade skr\u00e4mt mig, av ovanst\u00e5ende anledningar. <\/p>\n
S\u00e5 vet ni varf\u00f6r min uppdatering blivit v\u00e4rre? Varf\u00f6r man m\u00e4rkte det markant efter typ november? Jo. De som visste om bloggen som jag litade p\u00e5 just d\u00e5, var pojkv\u00e4nnen, pappa och mamma. Precis n\u00e4r jag b\u00f6rjat k\u00e4nna mig bekv\u00e4m med att blogga och visste att ingen hittat den av mina v\u00e4nner osv, ja. D\u00e5 ber\u00e4ttar mamma en dag, att hon l\u00e4ser min blogg.<\/strong> Att pappa ocks\u00e5 l\u00e4st lite och att jag skriver s\u00e5\u00e5\u00e5 bra och gripande i m\u00e5nga inl\u00e4gg och att jag borde satsa p\u00e5 att skriva en bok och la la la. D\u00e4r lyssnade inte l\u00e4ngre jag, f\u00f6r min hj\u00e4rna gick p\u00e5 h\u00f6gvarv. ”vad har hon l\u00e4st? Vad har jag skrivit? Har jag r\u00e5kat avsl\u00f6ja n\u00e5got? Har jag skrivit n\u00e5got om mitt f\u00f6rflutna? VAD VET HON?<\/em>” och jag k\u00e4nde bara f\u00f6r att kasta in handduken och st\u00e4nga ned bloggen och aldrig lita p\u00e5 n\u00e5gon igen. Jag k\u00e4nde mig helt uppgiven, naken och f\u00f6r att vara \u00e4rlig; s\u00e5rad<\/strong>. Mamma har s\u00f6kt upp bloggen och haft samvete att l\u00e4sa, i min dagbok. Det finns en anledning att jag inte accepterar hennes v\u00e4nf\u00f6rfr\u00e5gan p\u00e5 Facebook och att jag aldrig haft en n\u00e4ra relation eller en \u00f6ppen konversation om vad som h\u00e4nder i mitt liv; de har inte d\u00e4r att g\u00f6ra, f\u00f6r att de liksom aldrig haft det. Det l\u00e5ter lite tufft, m\u00e5 h\u00e4nda, men jag vill kunna kontrollera vad jag delar med mig av och inte n\u00e4r det g\u00e4ller familjen. Mamma vet detta. Jag hade nu pl\u00f6tsligt ingen koll p\u00e5 vad i helvete hon l\u00e4st och vad hon f\u00e5tt f\u00f6r uppfattning. Jag ber\u00e4ttade aldrig min historia f\u00f6r dem f\u00f6r att de skulle f\u00e5 mer f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r mig och allt som varit f\u00f6rr, och det hade sina anledningar. De fanns inte f\u00f6r mig d\u00e5 och de m\u00e4rkte ingenting, s\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r g\u00f6r jag b\u00e4st i att inte ber\u00e4tta. Det man inte vet, lider man inte av.<\/em><\/p>\n Men hon l\u00e4ste i n\u00e5gon m\u00e5nad minst och hon ber\u00e4ttade det och sen s\u00f6gs musten ur mig. Av alla bloggar jag f\u00e5tt st\u00e4nga ned pga folk som snokat, skulle nu min mamma tvinga mig att g\u00f6ra samma sak. Men jag gjorde inte det. Jag l\u00e4mnade den \u00f6ppen, men n\u00e5gonstans d\u00e4r p\u00e5 v\u00e4gen, dog min motivation. \u00c4ven om hon lovade att inte l\u00e4sa den, s\u00e5 vet hon mitt bloggnamn och kan g\u00e5 in n\u00e4r som helst och l\u00e4sa \u00e4nd\u00e5. Jag litar inte p\u00e5 att hon inte g\u00f6r det igen. S\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r blev min blogg allt s\u00e4mre och de djupa och l\u00e4sv\u00e4rda inl\u00e4ggen d\u00e4mpades radikalt och mina humoristiska inl\u00e4gg som jag brukade \u00e4lska att skriva kommer nu lite forserat ibland och det jag absolut inte ville h\u00e4nde; jag m\u00e5ste t\u00e4nka mig f\u00f6r innan jag skriver. Jag kan inte l\u00e4ngre skriva fritt. Jag HATAR den begr\u00e4nsningen och det blir ALLTID s\u00e5. Absolut en f\u00f6rdel med att vara alldeles 100% anonym i en blogg; man kan skriva av sig ordentligt och p\u00e5 ett helt annat sett. Ett sett som jag \u00e4lskar och som f\u00e5r mig att m\u00e5 b\u00e4ttre.<\/p>\n V\u00e4rsta t\u00e4nkbara h\u00e4nde och nu hoppas jag att ni f\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r jag pl\u00f6tsligt suger p\u00e5 att blogga. Varf\u00f6r jag inte sl\u00e4nger upp videobloggar d\u00e4r jag flippar lite ibland och varf\u00f6r den dog f\u00f6r n\u00e5gra m\u00e5nader sedan. S\u00e5 det h\u00e4r \u00e4r mitt f\u00f6rl\u00e5t till er och mitt hopp om att i alla fall n\u00e5gon f\u00f6rst\u00e5r eller kanske till och med k\u00e4nner igen sig.<\/p>\n <3<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag har ju alltid haft anonyma bloggar tidigare. Jag \u00e4r inte van vid att folk jag k\u00e4nner eller vet vem det \u00e4r l\u00e4ser min blogg. N\u00e4r det varit n\u00e5gon i n\u00e4rheten som hittat n\u00e5gon av mina tidigare – har jag st\u00e4ngt ned och bytet. Jag var anonym av en anledning och d\u00e4rf\u00f6r hatar jag m\u00e4nniskorna … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":5782,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4,7,9,3],"tags":[],"class_list":["post-1827","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-lasvart","category-om-mig","category-tankar","category-vardag"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1827","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/5782"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1827"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1827\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1827"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1827"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1827"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}