{"id":320,"date":"2013-09-17T20:11:33","date_gmt":"2013-09-17T18:11:33","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/?p=320"},"modified":"2013-09-17T20:11:33","modified_gmt":"2013-09-17T18:11:33","slug":"allergi-och-hjartesorg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/2013\/09\/17\/allergi-och-hjartesorg\/","title":{"rendered":"Allergi och hj\u00e4rtesorg"},"content":{"rendered":"

Jag lovade f\u00f6r n\u00e5gon vecka sedan att ber\u00e4tta om min allergi. Detta l\u00e4r bli lite k\u00e4nsloladdat, men grymt reducerat p\u00e5 grund av att mycket \u00e4r f\u00f6r privat. Men jag g\u00f6r ett f\u00f6rs\u00f6k.
\nGud, detta kommer bli jobbigt..<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Jag var 8 \u00e5r gammal och gick i 2a klass n\u00e4r mamma och pappa en regnig dag kom hem med en kattunge till oss. Jag hade tjatat i s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r och en katt var min h\u00f6gsta dr\u00f6m just d\u00e5. Jag fr\u00e5gade flera g\u00e5nger om jag verkligen var vaken och om denna\u00a0fina varelse verkligen var v\u00e5r p\u00e5 riktigt. Det var han. Viktor var hans namn enligt uppf\u00f6daren och Viktor fick det f\u00f6rbli. Min k\u00e4rlek bara v\u00e4xte och v\u00e4xte f\u00f6r denna lilla varelse. Han var s\u00e5 unik, det \u00e4r inte m\u00e5nga katter som lyssnar till ”vill du snutta?”<\/em> och springer in och hoppar upp i ens s\u00e4ng och ligger och snuttar och ”pussar” p\u00e5 ens hals och armveck i timmar. V\u00e4rldens b\u00e4sta\u00a0Viktor. Hur jobbigt man \u00e4n hade det var han alltid d\u00e4r, liksom.\u00a0Kortfattat s\u00e5 trodde\u00a0jag aldrig att ett djur kunde ha en s\u00e5 stor inverkan p\u00e5 ens liv som han faktiskt hade, han var min hj\u00e4lte och min r\u00e4ddare i n\u00f6den och jag beh\u00f6vde honom f\u00f6r att m\u00e5 bra.\u00a0Jag hade alltid\u00a0honom, liksom. Ett \u00e5r d\u00e4refter k\u00f6pte vi \u00e4ven en fin golden retriever hund, Wendy.<\/p>\n

N\u00e4r jag var 12\u00a0\u00e5r gammal, blev jag allergisk. D\u00e5 inte bara mot hund.
\nJag blev allergisk mot min b\u00e4sta v\u00e4n.<\/strong><\/p>\n

Det var inte bara s\u00e5 att jag inte l\u00e4ngre kunde kela med honom, jag kunde inte ens r\u00f6ra honom. Efter ett tag kunde jag inte ens vara i samma rum, utan att drabbas av n\u00e5gonting som kan liknas vid en f\u00f6rkylning utav bara helvete, f\u00f6r er som inte vet hur det \u00e4r. Detta tyngde mig mycket, men jag best\u00e4mde mig f\u00f6r och var fast besluten vid att s\u00e5 l\u00e4nge han fanns vid liv och jag kunde titta p\u00e5 honom och prata med honom ibland, s\u00e5 skulle jag vara glad. Han fanns ju kvar, det var huvudsaken. Bara f\u00f6r att konakten dog, s\u00e5 dog inte han. Tackar gudarna f\u00f6r det, f\u00f6r jag beh\u00f6vde honom fortfarande d\u00e4r.<\/p>\n

Som sagt blev jag allergisk mot v\u00e5r fina hund ocks\u00e5, samt bj\u00f6rk och h\u00e4st.. Men det var inte i samma m\u00e5n som kattallergin. Vovven kunde jag i alla fall r\u00f6ra, g\u00e5 ut och g\u00e5 med ibland och h\u00e4lsa p\u00e5 \u00e4nd\u00e5, s\u00e5 l\u00e4nge jag tv\u00e4ttade h\u00e4nderna noggrant efter\u00e5t. Denna perioden s\u00e5g jag mest ut som ett \u00f6ppet stort s\u00e5r hela jag, allergin gick p\u00e5 s\u00e5 h\u00e5rt att jag fick utslag \u00f6ver hela kroppen, till och med i h\u00e5rbotten. Det kliade och sved och hettade och jag gick p\u00e5 stark kortisonsalva f\u00f6r det. Det tog m\u00e5nga \u00e5r innan jag fick bukt p\u00e5 det, kan jag s\u00e4ga.. Men nu finns det inte l\u00e4ngre kvar, som tur \u00e4r.<\/p>\n

\"\"<\/a>
\nV\u00e4ldigt mild version, hittade ingen\u00a0bild p\u00e5 n\u00e4r det var som v\u00e4rst..\u00a0<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

I april f\u00f6r 1 och 1\/2 \u00e5r sedan blev Wendys ehrlichias\u00a0(som \u00e4r en vanlig ledsjukdom f\u00f6r just golden)\u00a0bara v\u00e4rre och v\u00e4rre, s\u00e5 d\u00e5 kunde vi inte g\u00f6ra mer \u00e4n att l\u00e5ta henne f\u00e5 somna in. Veterin\u00e4ren kom hem till oss, och v\u00e5r fina lilla loppa somnade in kind mot kind med mig. Hennes sista andetag togs i mitt \u00f6ra.
\nDen dagen var ett rent helvete och vi alla var s\u00e5 ledsna att f\u00e5 mista n\u00e5gon som varit en familjemedlem i 12 \u00e5r.<\/p>\n

\"\"<\/a>\u00a0\"\"<\/a><\/p>\n

Sedan den dagen blev Viktor allt med k\u00e4nslom\u00e4ssig. Han skulle vara d\u00e4r vi var, han lade sig p\u00e5 de platser som Wendy alltid legat p\u00e5\u00a0och han b\u00f6rjade jama \u00e5t oss som om han pratade med oss,\u00a0s\u00e5 som\u00a0Wendy alltid hade gjort. Han blev sig aldrig riktigt lik efter det och i b\u00f6rjan av denna sommaren, redan i juni, s\u00e5g man hur d\u00e5ligt han m\u00e5dde. Han gick bara runt och jamade, han slutade \u00e4ta och han kunde knappt g\u00e5 p\u00e5 toa. Jag vet inte om det var som han s\u00f6rjde. Som om han aldrig kunde komma \u00f6ver sin livskamrat, sin lillasyster. Men n\u00e4r han inte ens \u00e5t sitt favoritgodis l\u00e4ngre och var helt apatisk till allt\u00a0var vi tvungna att ta det tunga beslutet efter m\u00e5nga om och men och ge honom ett slut p\u00e5 allt lidande.
\nDen finaste p\u00e5 jorden\u00a0somnade in med huvudet i min hand.<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

Det \u00e4r september nu, men jag har inte helt\u00a0f\u00f6rst\u00e5tt det \u00e4nnu. Det g\u00f6r ont i hj\u00e4rtat, det har det gjort hela tiden, men jag har inte kunnat gr\u00e5ta. Jag \u00e4r fortfarande i n\u00e5gon f\u00f6rneknings-fas och det \u00e4r precis som att det \u00e4r alldeles f\u00f6r stort att ta in. Som att huvudet s\u00e5llat bort informationen f\u00f6r tillf\u00e4llet f\u00f6r att allt ska komma tillbaka n\u00e4r jag orkar med det, n\u00e5gon f\u00f6rsvarsmekanism.. Jag har inte v\u00e5gat skriva om detta tidigare, inte ens f\u00f6r mig sj\u00e4lv, f\u00f6r att jag inte v\u00e5gat ta sm\u00e4llen\u00a0ifall\u00a0den d\u00e4r ”sp\u00e4rren” skulle sl\u00e4ppa och att allt skulle\u00a0komma p\u00e5 en g\u00e5ng. Det kan jag lugnt s\u00e4ga, att det gjorde det nog fan ocks\u00e5.. Detta var nog beh\u00f6vligt.
\n<\/strong><\/p>\n

Jag hade hellre sett ut som ett s\u00e5r \u00e4n att mista\u00a0tv\u00e5 av de\u00a0finaste som fanns p\u00e5 denna jord.<\/strong><\/p>\n

<\/strong>
\nDetta inl\u00e4gget skriver jag b\u00e5de f\u00f6r min egen skull och \u00e4ven f\u00f6r er.
\nNi har s\u00e4kert ocks\u00e5 mist n\u00e5gon som betytt mycket f\u00f6r er. Eller s\u00e5 har ni kanske n\u00e5gon allergi mot n\u00e5gon ni v\u00e4rderar till skyarna.
\nJag vill bara f\u00e5 fram att ni inte \u00e4r ensamma.\u00a0Och att det enda som g\u00e4ller \u00e4r att vara stark.<\/p>\n

Ett fint begrepp som jag l\u00e4ste h\u00e4romdagen fr\u00e5n en smart l\u00e4sare n\u00e5gonstans var att: ”T\u00e4nk att de som har g\u00e5tt bort har genomf\u00f6rt sitt uppdrag h\u00e4r p\u00e5 jorden. Dem \u00e4r klara h\u00e4r. Nu beh\u00f6vdes de n\u00e5gon annanstans.”<\/em> M\u00e5nga kanske tycker det l\u00e5ter fjantigt, men jag tycker att hon har r\u00e4tt. Min fina katt kom i r\u00e4ttans tid, han hade ett fint liv\u00a0och han utf\u00f6rde precis det han skulle och han l\u00e4mnade mig n\u00e4r jag var som starkast. F\u00f6r att han kanske visste att han kunde, att han var klar h\u00e4r. Kanske hj\u00e4lpte han fler. Jag vet inte, men jag vet att MITT liv inte skulle vara detsamma utan honom. Jag vet \u00e4rligt talat inte alls, vart mitt liv tagit sig utan honom. Han var h\u00e4r och han gjorde mig stark. Jag \u00e4r honom evigt tacksam och han kommer alltid dela den st\u00f6rsta platsen i hj\u00e4rtat tillsammans med min \u00e4lskade gammelmormor.<\/p>\n

Ta hand om er och era k\u00e4ra, ni vet inte hur l\u00e4nge ni\u00a0kommer\u00a0att ha\u00a0varandra n\u00e4ra. <\/strong>\u2665<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag lovade f\u00f6r n\u00e5gon vecka sedan att ber\u00e4tta om min allergi. Detta l\u00e4r bli lite k\u00e4nsloladdat, men grymt reducerat p\u00e5 grund av att mycket \u00e4r f\u00f6r privat. Men jag g\u00f6r ett f\u00f6rs\u00f6k. Gud, detta kommer bli jobbigt..   Jag var 8 \u00e5r gammal och gick i 2a klass n\u00e4r mamma och pappa en regnig dag … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":5782,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5,4,7,9],"tags":[],"class_list":["post-320","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-bilder","category-lasvart","category-om-mig","category-tankar"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/320","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/5782"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=320"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/320\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=320"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=320"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lindapatricia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=320"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}