När man har erkänt för sig själv att man mår dåligt har man kommit en bra bit på vägen. Har du inte gjort det så är du inte mottaglig för hjälp. Jag är en person som har svårt att visa hur jag egentligen känner, alltid lika glad och trevlig fast man är hur trasig som helst. Jag har hela tiden fått höra gör inte så och tänk inte så, upplever nästan att folk blir irriterade när jag berättar hur jag känner eller tänker. Detta har gjort att jag slutat tala om hur det egentligen ligger till, varför ska jag göra det folk fattar ju ändå inte. Mitt största problem har varit att jag i 2 års tid har fått höra att allt jag känner är helt normalt efter allt jag gått igenom. Jag har trott att det ska vara så och att det kommer ge med sig med tiden. Det blev snarare sämre. Jag trodde att jag hade kommit över allt med hjärntumören, att det inte var något jag behövde bearbeta. Att det var alla andra känslor jag behövde hjälp med, jag vet idag att jag hade fel. Jag inser nog än idag inte vad jag har gått igenom, det går inte en dag utan att jag tänker på hjärntumören. Idag är jag redo, jag vill ha professionell hjälp att gå till botten med mina problem! Det gör ont att tänka tillbaka på allt som varit, och hitta förklaringar på varför jag mår dåligt. Jag har idag accepterat att jag lider av ett flertal psykiska åkommor och att det kommer ta tid innan jag mår bättre.
Sandra