Dag 16 – Då det som en gång var, inte längre existerar.

Hej på er!

Kärleken kommer, kärleken går – så det brukar se ut för de flesta idag antar jag. Senaste tiden så har jag bevittnat på nära håll hur kärleken verkligen brutit ner människor i min närhet då de inte längre får den besvarad. Det finns väl egentligen inget värre än att se sina bästa vänner, familj och de man älskar riktigt ledsna och sårade? Och få saker här i livet gör så ont som då du får ditt hjärta krossat. Jag tror att de flesta av oss någon gång har upplevt det. Kan relatera till det. Jag minns när jag fick mitt hjärta krossat senast. Hur aptiten bara försvann. Hur säker jag var på att jag aldrig skulle kunna hitta någon som henne igen. Hur illa hon än betett sig så hade jag tagit tillbaka henne om hon bara sagt förlåt. Det var länge sen nu och jag har aldrig känt för någon som jag kände för henne igen. Men kärleken gjorde mig blind, döv och dum. Det kan jag se nu i efterhand. Jag tror inte att det spelar någon roll hur väl du än kan spela spelet. Om du alltid har varit experten på relationer och är den dina vänner alltid frågar om råd då de träffat någon ny. Från den stund då du känner att du på allvar är riktigt kär, att du hittat den rätta och mest fantastiska människan på jorden så blir du plötsligt bara en av oss dödliga igen. Brukade du ha is i magen tidigare så har den definitivt smällt nu. Vilket är sjukt irriterande! Varför blir vi så dumma och svaga för de människor vi verkligen bryr oss om för?! Kanske för att vi är så rädda för att förlora dem… Då jag dejtat en tjej under en period för att sedan inse att hon tyvärr inte var rätt så vill alltid tjejen ha mig som allra mest!? Antagligen för att vi alltid vill ha det vi inte kan få av någon störd anledning. Jag har många gånger drömt om att jag ska ha den stilen mot någon som jag verkligen tycker om istället. Men tyvärr funkar det inte riktigt så… Åtminstone inte för mig.

Men hur ont det än gör och även om man aldrig tror det så läker tiden alla sår. Livet går vidare och en dag kan man förhoppningsvis se tillbaka och le åt det hela. Men jag tycker fortfarande att det är ett mysterium hur två människor som verkligen älskar och delar allt med varandra plötsligt bara börjar glida isär. Hur himmel byts ut mot helvete, så pass att det inte går att laga längre – det tar slut. Efter en tid har du inte längre någon som helst kontakt med en människa som du för inte alls länge sedan såg som en familjemedlem. En människa du kunnat dö för. Det är väl så det är bara antar jag, men det är ändå så sjukt svårt att förstå på något sett. Nu känner jag att det börjar dra iväg det här! Får kanske skriva en bok om ämnet istället 🙂 Hoppas jag inte låtit allt för bitter… Kärleken kan vara det underbaraste och vackraste som finns – men just idag har jag mest tänkt på hur mörkt livet kan kännas och hur ont det gör då kärleken ibland tar slut.

God natt <3

/ Link