14 dagar kvar och jag får lämna de här stället en vecka, 14 dagar kvar tills jag kan slappna av. Vet inte hur den här resan kommer bli för just nu är inget på topp, inte ens i mitten. Och det värst är att min syster, mitt stöd, inte kan följa med. Jag har få vänner kvar från grundskolan och de få jag har kvar kan jag inte prata med om hur jag mår. Min bästa tjejkompis, som även ska med på resan, kan man ju tycka att jag ska kunna prata med men sanningen är den att jag har försökt några gånger och jag kan inte prata med henne heller. Förut när jag mådde dåligt över min kropp försökte jag prata med henne om det men allt jag fick höra var ”Men om du tycker att du är tjock tycker ju jag att jag är ännu tjockare” och liknande svar. Tillslut så slutar man prata om sina problem och håller allt inne. Kroppen bryts sakta ner av allt skit, och en dag funkar inget normalt längre.
