Ett liv utan en saknad person är som att leva med luften.
7 månader och livet är fortfarande ofattbart, vad var det som hände, och varför fick jag inte hålla din hand då du tog dina sista andetag.
Ikväll ängnar jag alla tankar åt folk ute i världen som förlorat en närstående person, jag tror inte att det är många som kan förstå hur lätt ett liv kan förändras på så kort tid.
Vaknade upp en helt vanlig dag i November allt var som vanligt men det jag inte viste var att livet snabbt skulle förändras inom några timmar, helt ofattbart igenligen att saker bara händer så plötsligt.
Strax efter klockan fyra på eftermiddagen så brast sorgen ut, ett besked som fick livet att vända sig upp och ner helt och hållet.
Stannade upp och tänkte till varför just hon?
Under dom första veckorna så ville jag bearbeta sorgen för mig själv och höll mig undan men viste att jag hade folk som stod bakom mig, men jag tror även att det är så, man tror att man ska klara sig genom en sorg själv och inte vill släppa in någon men tillslut är det skönt att kunna dela sorgen med dom anhöriga och dom andra som sörjer samma person.
Idag så lever jag med sorgen och vill fortsätta mitt liv så normalt som möjligt, har underbara människor omkring mig vilket jag verkligen är tacksam för.
På söndag tänder vi ett ljus för att minnas våran älskade mamma, syster och dotter.
Nu säger jag godnatt till alla där ute och hoppas på sömn!