idag har mina tankar, känslor och magkänsla inte vart sams, det är som det är tre personer inom mig som argumenterar emot varandra, dom kan va sams i kanske fem minuter men sen kommer ngn känsla som retar upp tankarna och så är det igång igen. Nej, jag är inte galen. Mamma säger att jag bara ska låta det va, låt dom bråka och lägg ingen värdering i hur du känner, låt det ta sin tid. Jag vet, jag måste ge det tid så kommer det bli bra, jag kommer fixa det. Sen att tålamod inte är min bästa vän är väl ingen nyhet. Det är så mkt som rör sig i huvudet och den som jag helst av alla vill prata med är den jag inte ska prata med. Jag vet att jag kommer klara det här utan problem för jag vet att jag är stark, mkt starkare än folk tror, men det handlar inte om att bevisa ngt för ngn annan, jag har inget jag måste bevisa för ngn, det räcker att jag själv vet vad jag klarar.
Jag vet dock inte vilket jag saknar mest, jo jag vet vad jag saknar mest men det är för personligt för skriva här (nej det handlar inte om sex, det är mkt personligare än sex) Vissa saker behöver inte alla veta om, vissa saker är bäst då det stannar mellan några få personer.