fortsättning från igår med tänka på 2011
Mars: Som jag sa så flyter mars och februari ihop. Jag kom ihåg att jag var så himla lycklig, det var inget speciellt utan var bara så glad att jag bodde i Manchester, livet flöt på bra, våren är en helt underbar tid i England och jag kunde inte ha njutit mer. Just det ja, livet var faktiskt inte bara underbart, det började en ny tjej på jobbet i februari, shit hon drev mig till vansinne! Hennes första vecka på costa var kaos och min chef passa så lämpligt på att gå på semster i två veckor, så där står jag med ansvar för cafet plus lära upp den nya tjejen som jag avskydde, allt hon gjorde irriterade mig, går inte beskriva, jag hade tårar i ögonen så irriterad jag var, jag övervägde helt seriöst att säga upp mig pga henne. Jag vet sen inte vad som hände men ngn gång vände det och vi klickade jättebra ihop och jag älskade att jobba med henne och hur mkt jag trivdes med henne. Jag umgicks som vanligt mkt med Monika, henne har jag mkt att tacka för, en vän som alltid funnits där i England.
April: Som oxå egentligen flyter på, Elinor och Linda kommer över till England och hälsar på, så oerhört kul det var att dom kom över och man fick visa sitt liv i Manchester. Kom ihåg påsken, vi hade långhelg som spenderades med Monika, vi åkte ut till alderey edge med picknik, inget speciellt men en dag som estas sig fast.
Maj: Paris resan. Jag åker till Paris och möter upp resten av familjen och ser för första gången Emmas gravida mage. Jag bokar även min hembiljett med vånda, Mike berättar att han ska flytta till Australien. Hade Mike fortfarande vart i England hade jag med stor sannolikhet inte flyttat hem från England. Men det var helt enkelt inte menningen att det skulle bli så.
Juni: Jag flyttar hem och det blir inte alls som jag hade tänkt mig. Jag tror jag fick ngt slags bryt. Jag orkade ingenting, jag ville bara sova 24/7, jag tyckte ingenting var roligt, jag ville inte prata med ngn, inte ha kontakt med ngn, det blev kaos. Jag var fast beslutsam att jag skulle till australien och det var det enda som fanns i mitt huvud och sen inse att det inte kommer funka i det skick jag var i var ett ganska ordentligt slag.
Juli/augusti: Löper på i samma spår. Jag gör saker men såg inte mkt glädje i det. Jag fick jobb på söder&co, nu har jag testat på industribranschen och det är ngt jag vet att jag aldrig vill tillbaks till.
September: September börjar som en bra månad men jag påbörjar oxå här ngt som skulle bli ett av mina största misstag hittills, det finns inga ord för hur mkt jag vill få det ogjort och hur ont det gör nu. Min älskade syster föder Leonie som är den underbaraste unge på denna jord!
Oktober: Är en bra månad, är runt om, malmö, gävle osv.
Vad som händer i slutet på oktober och framöver gör för ont att skriva om just nu. Smärtan har ett ordentligt tag just nu ikväll, jag vill bara att ngn ska ta det ifrån mig, men det är bara att gå igenom det. Jag menar inte på att det är himla synd om mig för det är det inte, men det gör förbannat ont inom mig! Jag önska just nu att ngn bara kunde komma och hålla om mig, inte säga ngt utan bara krama mig hårdare än vad smärtan gör och ibland viska i mitt öra ”vi kommer klara det”