dag är det en dag då jag tänker på alla som har lämnat oss här nere på jorden, dem fina personerna har vandrat upp till himlen. Varför ska livet vara så orättvist?
Döden kommer inträffa oss alla och jag är inte rädd för den men måste det vara så orättvist att de kära, fina personerna måste lämna oss så tidigt?. Tankarna snurrar för fullt i huvudet och det ända man kan göra är att hålla minnet kvar och gå vidare i livet men ibland vill jag bara stoppa tiden och vrida tillbaka den..
Varför är människor så egoistiska varelser? Människan är den mest egoistiska rasen på denna jord. Vi skapar och förstör, bara för att det ska bli en bekvämare och enklare värld för den själv men vad hände med att hjälpa alla som är utsatta? dem som verkligen behöver hjälp? varför blundar så många personer för att inte se verkligenheten i vitögat? Jag har så många frågor men inte lika många svar. Men till slut så kommer det bara till en själv, man kan bara påvärka och ändra sig själv och inte andra för dem kan man inte hjälpa utan man kan bara ge dem en knuff i rätt riktning och sen vilka val människor gör så får dem stå för dem.
Nu ska jag dunka musik och börja diska, sånna tråkiga saker men då kanske försvinner alla tankar på döden till något som relaterar låtarna som kommer dona i mitt huvud. Så som det alltid brukar göra, att låtar relaterar till nå form av minnen från förr eller så skapas det nya.