Jag tror att dem flesta vet känslan av att inte riktigt ha någon aning om hur man vill att saker ska bli framöver. Vad för utbildning man vill satsa på, vilket jobb man ska ta, vart man vill bo, och annat som är viktigt i livet. Valen vi gör nu kommer att påverka framtiden om flera år, och vi vet det, men vi vet inte alltid hur.
Det finns en del val som är ganska obligatoriska och stora som man i tonåren måste göra: Att välja gymnasium och linje är ett av dem val som känns väldigt stort för många. Väldigt svårt kan det vara, för man känner att det kommer att påverka en så mycket i framtiden.
Nästa obligatoriska val kommer efter gymnasiet, där det är väldigt lätt att hamna i en situation där man inte har någon aning om alls hur man vill gå vidare från och med nu. Man kanske vet att man vill resa mycket, eller vill till en specifik plats eller tävla i en specifik tävling..
Men hur ska jag kunna komma dit då? Kommer jag att klara av det ens? Är det värt det? Finns det något annat som är bättre? Frågorna är svåra och ibland ältar vi dem under lång tid, men svaren till frågorna kan ibland faktiskt finnas i ett val du gjorde för flera år sedan. Och det behöver inte vara valet om vilket linje det blev på gymnasiet, utan något helt annat.
Allt detta kan man ofta få hjälp med att sortera ut, till exempel från familj, vänner eller till och med studievägledare och dylikt. Något som däremot kan vara svårt med att få hjälp med är att hitta sig själv. På något vis tror vi att när vi väl hittar oss själva så är alla våra problem lösta, och svaren till alla svåra frågor blir besvarade direkt.
För flera år sedan spelade jag hockey. När jag slutade så tog det ett tag och sen så fick jag intresse för gymmet, men jag hade inget gymkort. Jag hade nog aldrig ens varit på ett gym ordentligt. Efter flera månaders tänkande på gymmet och hur kul det skulle vara att få gymma så kom jag till slut på den geniala idén att det faktiskt går att köpa ett gymkort och ta sig dit också, istället för att bara tänka på det. Så jag skaffade ett gymkort och tog mig dit, och nu är det något som är en väldigt stor del av mitt liv och det finns oändligt med saker som jag lärt mig via detta beslut. Inte minst lärde jag mig att man inte behöver hitta sig själv, det man behöver är förmågan att skapa sig själv. Skapa förutsättningar själv för att bana väg åt sina drömmar.
Många år efter jag gjorde beslutet om att faktiskt ta mig till gymmet och genom det odla ett starkt intresse för kost & träning så blev det även så att jag, på grund av detta intresse, träffade min kärlek 🙂
Att säga och vilja ”hitta sig själv” är ganska vanligt, men det är också lite missvisande för det indikerar på något vis att det ska ske automatiskt och att man kan vänta och se på medan detta sker. Man behöver inte alltid leta, utan du behöver börja skapa själv. Du själv gör valen, och du själv påverkar hur du vill bli och vart du vill komma. Du behöver inte vänta på någonting och du behöver inte gå runt i cirklar bara för att andra har skapat vägar åt dig, utan du kan faktiskt ta sats åt ett håll och börja bana väg där ingen annan gått.
Öppnar man en dörr så kan det ibland öppnas så många fler – jag öppnade dörren till gymmet och genom det har jag träffat många vänner, samlat på mig massvis av kunskap och banat väg för en hel drös olika yrken, utbildningar och andra drömmar. Dörren du vill öppna kanske inte leder till gymmet, men vart den än leder så kan det vara dags att sparka in den nu.