”Vad kommer du ge dig själv varje dag för att möta känslan av otillräcklighet och istället sprida kärlek till dig själv? How will you make 2014 count?”
Läste detta på en sida alldeles nyss. Visst stannar man upp och kommer på sig själv med att tänka ”ingen som helst aning”? Tjejen som skrev det svarade minst 15 minuters träning varje dag för att fysisk aktivitet får henne tillbaka till sig själv oavsett vad hon flugit runt och gjort tidigare under dagen. Sån inverkan har träning även på mig, men att träna varje dag är jag alldeles för slö för. Har ännu inte hittat något som ger mig driv till att faktiskt ta mig ut och göra något varje dag. Och framför allt inte nu på vintern. Folk kan prata hur mycket som helst om hur dom bokstavligt talat lever på gymmet men i längden är gymträning ganska tråkigt om man inte är duktig på att variera sig, vilket jag inte är. Dessutom är det inte så lätt att hitta något man tycker är kul där jag bor eftersom ja, det finns inga träningsanläggningar här. Därför är nog träning inte svaret för mig… Så, vad kan det då vara?
Får klura på den. Glasklart är i alla fall att man måste ha något som motiverar och driver en till att fortsätta kämpa, fortsätta tro på sig själv och se ljuset i tunneln när det är som mörkast. Jag tror inte att livet ska vara något man bara lever fullt ut på t.ex. helgerna. Man måste hitta det där som stimulerar en varje dag, oavsett om det är jobb eller utbildning eller träning. Annars blir allt så otroligt jobbigt. Det vet jag för att jag känner lite så nu. Är less på att gå gymnasiet med halvdanna kurser och halvdanna lärare som egentligen inte bryr sig så mycket om varken elever eller det dom undervisar i. Är less på att bo på ett ställe där det känns som att man missar allt som händer runt omkring en. Samtidigt är jag rädd för att ta steget som krävs för en förändring men det måste tas någon gång annars lever jag ju inte. Det är det jag ska försöka göra i år om allt går som jag hoppas. 2014, snälla be good to me.