Hej gänget.
Jag är oerhört ledsen för ett alldeles för långt uppehåll. Det var inte så det var menat, men nu blev det så. Bloggen har för mig varit väldigt rolig, dock blev det inte som jag tänkt mig. Hela mina dagar har byggt lite på att ”få kraft och ork” till att senare på kvällen skriva ihop någon. Det har varit väldigt påfrestande att vara på aktiviteter och i skolan varje dag utan att få någon vila överhuvudtaget, speciellt med min panikångest, och som grädde på moset har jag haft många trogna och intresserade följare. Jag har inte riktigt klarat av det. Det har tagit alldeles för mycket kraft. Själva skriverier har inte varit så svårt, det har mer varit tanken, tanken på att ”Idag måste jag blogga annars blir det för långt uppehåll” och ”Hallå Lisa, du måste blogga nu!! Det går inte.” och alla dessa tankar har tyngt ner mig vilket inte alls var bra. Ny har jag iallafall samlat lite kraft för att skriva ett sista summerande blogginlägg. Vi får se om jag ska blogga mer någon annan gång. Slutligen, innan jag ska sammanfatta allt så mycket det går, vill jag bara tacka alla ni som följt mig, jag är tacksam för att ni stått ut med min frånvaro och för att ni visar intresse. Tack!
Den sista veckan bestod av bland annat gokart-åkande, scones och cream Tea-mys, monopolspelande, beach club, neondisco och ett besök i en gammal grotta vid namn Kents Cavern. Gokartturen tyckte jag var superkul, dock ganska dyr, 71 kronor för sex varv runt en kort bana, jaja, det var roligt att få köra lite.
Vi besökte en liten mysig by som hette ”Cockington” där vi fikade scones. Sarah drack Cream tea oj jag drack varm choklad, Boda var väldigt nöjda.
På kvällen sedan spelade jag lite monopol med dottern i värdfamiljen och hennes pojkvän. Vi hade oerhört roligt.
Vi gick i grottor, Kents Cavern, vilket både var roligt och tråkigt. Det var egentligen ganska intressant, men människorna där gjorde det ganska tråkigt.
Vi åkte till stranden och solande i några timmar efter det. Mysigt. Vi hade även ett stort graduation-prov. Det var ganska svårt.
Sista dagen innan vår trip till London åkte vi till grannstaden, Paignton. Där fick vi göra lite vad vi ville. Jag, Linnea, Jippa och Anna gick till ett café där jag åt citrontarte, alltså en form utav citronpaj. Det var gott, och vi hade väldigt mysigt.
På eftermiddagen hade vi graduation. Vi fick citronlemonad, betyg och fina avslutningshattar. Det var otroligt att få var med om.
Dagen kom, dagen då bussen skulle lämna Torquay. Vi åkte oerhört tidigt på morgonen, 6:00 och sen bar det av mot slutdestinationen, London. Efter drygt sex timmar och sex kisspauser anlände vi till vårt hostel där vi nu skulle bo. När vi lämnat in våra väskor i ett förvaringsskåp bar det iväg mot en stadsvandring i det supervarma vädret. På kvällen gick vi till McDonalds och åt.
Lördagen bestod av massa shopping och ett besök på London Science museum där allt inte riktigt gick som vi planerat. Jag hade precis gått på toa och när jag kom ut från toaletten kom en säkerhetsvakt och ryckte tag i mig. Hon sa att jag var tvungen att springa ut på direkten. Brandlarmet var tjutande och det brann. Först trodde jag att det var ett skämt, men set var det inte. Rökdykare anlände och poliser var på plats. Alla från EF överlevde iallafall, och det var bra. Ingen kom till skada överhuvudtaget heller tror jag,
På kvällen gick vi till ett ställe där vi åt stenugnsbakade pizzor. Jag tog en Margaritha och den var himmelsk.
Söndagen var den mest händelserika dagen i hela mitt liv. Det var både skratt och gråt.
Vi vaknade, åt frukost och checkade ut. När vi checkat ut färdigt och fått med alla saker samlandes vi utanför. Min kompis Albin kom ut och frågade mig om jag sett hans blåa Chelsea-ryggsäck. Den var borta och innehållande pass och allt viktigt…
Efter att vi vänt uppochner på hela anläggningen och dess trädgård utan några framsteg alls fick vår kursledare Simon ringa massa samtal till flygbolag fick vi klart att han kunde lämna landet ändå och vi hoppade glatt in i bussen. Nästa problem, den ena bussen gick sönder… I panik över att vi skulle missa flyget på grund av stulen rygga och nu trasig buss. Herregud, tänkte jag. Den här dagen bjuder på mycket det fattas bara att fler saker händer, att vi missar flyget till exempel. Som tur var hände inte det. Vi hann med, men flyget hade fått något fel på sig, så det var sent, därav hann vi med. Det roligaste som hände under dagen var lätt i bussresan till flyget. Efter ungefär en kvarts åkande kommer en tjej fram till vår ena kursledare Marion och sa att hon verkligen behövde gå på toaletten, annars skulle hon kissa ner sig. Marion svarade med att vi inte skulle hinna det, och det hade vi inte gjort. Hur skulle hon göra då? Vet ni vad hon gör? Hon hade en påse. Så den kissade hon i. När hon var färdig insåg hon ett problem, vilket var det roligaste. Hon hade glömt kolla ifall påsen var hel, och såklart var det ett hål i den.. Så mycket hade vi aldrig skrattat ihop, och det var oerhört roligt. Hahaha.
Vi kom på flyget och när vi kom fram till Stockholm kom det svåraste ögonblicket. Nu skulle vi säga hejdå till varandra och jag hade definitivt inte tänkt att det skulle bli så oerhört svårt som det faktiskt blev. Jag skulle nu säga hejdå till människor som jag kanske aldrig skulle träffa igen. Det var svårt att säga hejdå, inse att jag kanske inte skulle få träffa varken Ludvig, Mahad, Clara, Naemi, Johanna och Jippa igen. Svårast av att var att säga hejdå till en person som betyder mycket för mig. Min bästa vän där. Victor. Jag har inte pratat om honom så mycket här, men jag kan inte beskriva hur svårt det var. Ska se till att verkligen träffa honom igen, för en sån vänskap vill man inte gå miste om. Verkligen inte.
Till kvällsmat åt vi kvällsmat igen, McDonalds, där vi numera var stamkunder på. Vi sov på ett Bed&Breakfast och åt frukost igen på McDonalds. Efter det drog vi oss mot gaten och planet gick inte långt efter det. När vi kom till Göteborg sa vi hejdå och gick ut genom dörrarna där jag möttes av en gråtande mamma och farmor och en otroligt glad lillebror.
Vi åkte och fikade i Partille.
Jag skulle varmt rekommendera att åka på en språkresa, dock skulle jag inte rekommendera att åka med EF. Kommunikationen där var bland det sämsta jag varit med om. Ingen visste någonting i stort sett. Bedrövligt. Om man ser allt utan själva EFs ledning och aktiviteter var allt jättebra. Super.
Kram
Lisa 🙂