Detregnar utenaför mitt fönster och jag fryser.
Det känns som i en film ni vet när det händer tragiska saker och det regnar utanför,
Det regnar alltis i filmer när det är sorgsna scener.
Men jag är inte sorgsen.
Inte ensam.
Inte övergiven eller rädd.
Varje dag jag vaknar så vaknar jag till ett nytt äventyr och har ingen aning om vart dagen skal lta mig.
Ja tycker om att ha det så, jag tycker om att livet inte är planerat.
Att jag inte varje dag vet hur nästa stund ska se ut.
En vän frågade mig häromdagen om jag inte saknade att ha rutiner.
Vad menar du svarade jag.
Hon förklarade:
Jag går upp på morgonen och kokar kaffe, gör iordning frukosten,går ut med hunden, väcker barnen och klär på dem.
Senäter vi frukost tillsammans innan vi jäktar iväg till dagis och när jag lämnat dem där så går jag till jobbet där jag har ett schema på vad som skall göras under dagen.
När jag slutar hämtar jag barnen och går hem och lagar middag, tittar på tv., lägger barnen och sen tittar jag på tv en stund inna jag oxå går och lägger mig.
Varje dag ser ut så här.
Jag har oxå tutiner faktiskt svarade jag.
Jag vaknar varje morgon.
jag åker till jobbet och tar en kopp kaffe innan jag startar datorn.
Sen förstod jag vart hon ville komma.
Ok jag har inga ” familje rutiner ” inga saker jag måste göra varje dag, jag vet juh för katten inte ens vilken stad jag kommer vara i imorgon. Men allt detta är rutin för mig, jag har alltid en väska packad, alltid en reservplan och planerar sällan längre än inför nästa helg.( fast det jag planerat blir nästan aldrig av..)
Min rutin är att jag vet att jag är oganiserat förvirrad.
Min rutin är att inte veta.
Min rutin är att jag alltid gör vad som krävs av mig och sen lite till.
Jag har ingen som väntar hemma, ingen hund att rasta, ingen tvätttid att passa. Men jag har valt detta själv, jag har valt hur mitt liv ska vara format och jag kan inte se mig leva på ngt annat sätt.
Jag vill inte leva på något annat sätt.
Jag trivs med livet även när det regnar för kläderna torkar.
Jag trivs med att sova på tåget, på flyget, i bilen.
Jag är alltid på väg någonstans.
Jag är hemma vart jag än är.
Du kallar det inte rutin.. men det gör jag.
