Hittade en gammal text från i juni iår.. under denna perioden trodde jag aldrig att jag skulle överleva sommaren och en semester utan Honom
”2011-05-??
Jag har legat i sängen med lättöl ( min hund, det är en nalle som jag haft i 100 år) o min telefon hela natten o varit i dvala till och från och gråtit till och från.
Vid 11tiden så fick jag panik o gick upp en runda.
När jag insåg att jag var ensam så slutade benen fungera och jag tog mig tillbaka till sängen o kramade lättöl med hans nos mot min.
Då kom tårarna igen, varför vet jag inte.
Kanske så ville jag bara ha uppmärksamhet.
Innerst inne så tror jag att jag vill att han ska veta att jag älskar honom o att detta gör ont.
Min chef smsade imorse o bad mig krya på mig. Det värmde.
Min yngsta o underbara manliga kollega( manlig är nog att ta i) smsade o sa att det inte kändes bra att jag var borta.
Det värmde oerhört.
Jag ringde min bästa vän o gav henne min nageltid som jag bokat för länge sedan till ikväll. Hon blev glad.
När jag var på väg till bilen ringde telefonen med den underbaraste ringsignal.
Han ville veta hur det var o var jag var. Meddelade mig att jag gärna får komma hem o om jag vill så kommer han oxå hem.
Det kändes bra, väldigt bra. Men jag vet inte om jag är redo, det känns för tätt inpå.
Tänk om det blir värre, tänk om jag känner att jag inte vill släppa honom ur sikte igen, tänk om han tar i mig, eller klappar mig. Då kommer jag bli beroende av det igen.
Hans närhet betyder så mycket för mig.”
Livet tar vekligen märkliga svängar.