God Morgon på dig !
Idag är det sista dagen vi arbetar innan jul, för min del hade vi lika gärna skitit i julen helt och hållet.
De har fyra dagarna när vi är lediga är för många säkert helt underbara.
På jobbet har det i flera dagar nu pratats om hur de ska åkas till familjer, säktingar eller utomlands med vänner och hur härligt det ska bli att f å vara med släkt och vänner.
Detta året är den värsta julen i världshistorien för mig.
Jag har ingen att köpa julklappar till.
Jag har ingen att klä granen med eller dricka glögg och äta pepparkakor med.
Jag har ingen att säga Godjul till på julaftonsmorgon.
Jag antar att jag tillhör de i världen som ingen tänker på när det vankas jul.
Jag har ingen familj.
Eller det är fel för den delen av min familj som finns kvar av min familj är i Egypten och jag kan inte vara ledig från jobbet i 5 dagar för att få lite trygghet och få vara tillsammans med min familj.
Egentligen hade jag inte heller behövt fem dagars ledighet för det bestämdes senare att vi bara skulle arbeta fyra dagar veckan innan jul.
Men jag blir utan jul.
Så nu väntar ångest i dagarna fyra.
Julen är inte direkt högtiden då man tränger sig på sina vänner och deras familjer så min jul kommer bestå av att det är vilken helg som helst….fast utan någon att umgås med och med vetskapen att alla har något som jag inte har.
Så det blir ingen julmat, inga paket, ingen Kalle Anka, inga julsånger, ingen risgrynsgröt, ingen julstrumpa och framför allt ingen Jultomte.
Varje dag under helgen kommer vara som vilken tragisk helg som helst.
Tanken som slår mig är om detta är självförvållat?
Är det mitt fel?
Är det mitt fel att jag inte har två föräldrar som många andra ?
Är det mitt fel att jag inte har en pojkvän/man att fira och mysa med?
Är det ok för dig om jag tycker synd om mig själv?
För helt ärligt…
vem ska annars göra det?
