Nu börjar det pirra och glirra i magen min flytten kommer närmare och nu börjar jag tveka om jag gjort rätt val. Jag som alltid bott hemma med trygghet och kärlek tar ett stort kliv ut till en annan stad inte nära eller jättenära mamma och pappa, jag måste stå på egna ben och vara stark. Jag börjar tveka men någon gång måste det ju ske. men det är svårt.
tanken av att lämna de man älskar ett tag för att plugga nu låter det som jag aldrig kommer att komma hem men sanningen är den att hem kommer jag att komma kan jag lova dig men saknad är stor för mig jag är en känslo laddad person med mycket kärlek som ja vill ge till dem jag älskar men avståndet gör mig orolig, saknaden ja kan till och med sakna ett par stumpor jag slängde när jag var fem år ja det var mina favoriter och jag har lite seperations ångest på allt. Jag är lite töntig ja är nitton år snart tjugo, så jag vet att jag inte ska tänka på det å jag är lite barnslig men jag är en liten barnrumpa ibland som har svårt för att skiljas ifrån dem jag verkligen tycker om även om det bara är för tre dagar eller en vecka.
frågan är hur ska jag klara mig?
Xoxo Little miss sunshine