Kan väl säga som såhär. Just nu känner jag mig nere i träsket och vandrar, varför? pga bråk. Jag har i 20 år lärt mig att stänga öronen och syssla med något annat när bråk försigår, jag går ner i ”barnjaget” så fort det är något som händer. Jag är en mes när det gäller bråk, jag tycker bråk är värdelösa. Är sällan den som ger mig in i bråk och än mer sällan, den som varar länge i bråk, jag tar smällen, ligger ner ett tag och reser mig såsmåningom( nu menar jag inte att jag blir misshandlad, utan visar på ett bildligt sätt ). När jag reser mig upp, så visar det sig att jag förtränger det sjukt fort med humor.
Humor är min bästa egenskap och är även den egenskapen jag söker i andra människor, eftersom den är en sån stor del i min vardag. Blir precis nu i skrivande stund lyckligare då jag tänker tillbaka på alla mina nära och kära som får mig att le. Fy fan vad det är viktigt! så nu får humor rädda min kväll, för nu känns det inte bra.
