Japp, ordet ”personlig kompis” är kanske vilseledande. Det finns ju ett yrke som heter personlig assistent som är ett så viktigt och fantastiskt arbete! Igår var jag personlig Kompis åt min kompis sanna som opererat benet, efteråt så var det äventyr i rullstoll. Herregud vad jag vill hylla alla som arbetar som personlig assistent, ni är så otroliga! Jag skulle gå med Sanna till Ica, dvs drygt 1,5 km från sjukhuset. Hon rullades dit på drygt 45 minuter och då kan jag ev ljuga, för det kan ha tagit längre tid! Man undrar ju vad ambulanssjukvårdarna tänkte i ambulansen som körde förbi, när jag körde in i trottoarkanten med sanna och hon inprincip flög upp. Det var otroligt många skratt, samma sak som inne på Ica, där jag trodde hon sträckte sig framåt för att nå mjölken och jag kör henne framåt.. Det visade sig senare att hon fick lite panik när hennes fot trycktes mot väggen och försökte mota sig bort. De andra kunderna inne på ICA visste inte vad de skulle tro. stackarna! men vi fick många härliga skratt!
Robert anslöt till oss sen, han jobbar även han på sjukhuset. En otroligt härlig person! Vi åt pastacarabonara (kan ej stava tyvärr) tittade på tjocktjuven och vad ”dumburken” hade att erbjuda resterande timmar tills drygt halv 1 då det var läggdags!
Var en härlig dag och på morgonen hade arbetsklassens finaste, robert dragit iväg till jobbet. sanna och jag åt lunch och hade en lugnmorgon, skönt att kunna hänga med sanna, eftersom hon snart framöver ska flytta tillbaka till sundsvall, tråkigt att värmland blir en rolig person fattigare, men så är livet!
Nu blir det snart dags att traska iväg till jobbet, ska bara ta ur pajen och byta om till träningskläder. Det är Vattengympa som står först på schemat idag, sen jobb till 20. Längtar redan hem, där mina kettlebells kommer vänta när mamma har tagit hem dem! Spännande! 🙂