När livet förändras på en sekund….
Jag var på skansen med två kompisar, vi skulle kolla på allsång på skansen när jag fick ett samtal, ett samtal som förändrade hela mitt liv. ”Hela huset brinner ner”, det var vad min Mamma sa till mig i telefonen när jag svarade.
Jag vände mig om till min vänner och sa att jag måste åka hem, mitt hus brinner ner. Det var den längsta resan hem någonsin, tunnelbane resan var den värsta någonsin.
När jag kom närmare huset så kände jag röklukt och ännu närmare så såg jag två brandbilar bakom vårt hus. Jag gick fort till framsidan där min mamma stod tillsammans med pappa, några brandmän, poliser och våra grannar. Hon kom fram och kramade mig och sa att allt är förstört. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag var bara tyst och ibland sa jag ”jag förstår inte”. Brandmännen kom till pappa och sa vad de trodde de var som hade hänt. Först var det tvättmaskinen, sen var det pannan och tillslut kom de fram till att det antagligen var våran luftavfuktare som vi hade nere i källaren.
Brandmännen gav oss några saker som vi ville ha, jag ville ha ut min dator och mobilladdare. Det fick jag, men fyfan vad det stank. Det luktade så mycket rök och det var så mycket sot på allt. Jag hade fortfarande inte varit inne i huset så jag hade ingen aning om hur illa allt var, eller hur icke illa det var. Brandmännen och polisen sa åt oss att vi inte fick gå in, luften var alldeles för farlig där inne. Vi gick in till våra grannar och pratade med försäkringskillen och sedan gick jag och Hampus hem till honom och mamma och pappa åkte till ett hotell.
Jag sov inte en enda blund den natten, jag visste inte hur illa det var. Jag ville bara att det skulle bli morgon så vi skulle få gå till huset och kolla. Kolla på vad som fanns kvar och vad som inte fanns kvar.
Huset står kvar och vi lever. Men innehållet i huset är borta. Det mesta är så rökskadat att det antagligen inte kommer gå att fixa och det som brann är verkligen borta. Just nu flyttar jag runt mellan lägenheter och hus. Försöker köpa nya kläder till en garderob. Allt är så rörigt i min hjärna. Vet varken ut eller in.
Idag är det två veckor sen vårt hus brann ner. Jag förstår fortfarande ingenting.