Jag måste skriva av mig lite, det gör inget om inte alla orkar läsa för det kommer nog bli en halv roman. Haha, men bloggen är ju min och jag skriver om mina egna känslor och tankar så here we go..
Många gånger måste man förlora sig själv för att hitta tillbaks och bli starkare inombords. Du kan ha en fin familj, bra vänner och ett fint hem men vad är det bra för om man inte gillar det man ser i spegeln, sig själv. Jag kan kolla på mig själv idag och säga att jag är snygg och bra, men så har jag inte alltid kännt. Jag är en sån människa som heslt inte pratar om mina känslor för det känns bäst att ingen behöver oroa sig över mig. Jag lyssnar på folks problem och hjälper dem men till slut orkar man inte mer. Dag efter dag försöker man vara snäll och man försöker passa in. Man försöker bli omtyckt och gör allt för att inte bli kallad ’bitch’. Det känns som att jag har gjort detta hela mitt liv, jag har försökt vara snäll och till lags till alla för att ingen ska bli sårad eller känna sig kränkt. Jag trodde jag var mig själv, men det var jag verkligen inte, detta insåg jag på sommarlovet mellan 9:ian och gymnasiet. Så när jag började gymnasiet bestämde jag mig för att vara mig själv från hela början och visa alla den jag egentligen är. Jag är så glad att jag var ärlig mot mig själv och alla andra från hela början. Jag har fått underbara nya vänner som jag är helt äkta mot och dom accepterar och älskar mig för den jag är. Men det finns också dem som inte gillar mig, tror jag? Dem kommer alltid finnas oavsett vem du än är eller vad du än gör, och helt ärligt så bryr jag mig inte. För om du inte kan ta mig som jag är så är du fan inte värd mig. Jag har haft några falska vänner i mitt liv och jag är sååå glad att jag slipper dem. Det känns som en helt ny start nu faktiskt, och det var det jag kände att jag behövde ända sen i 9:ian. Jag är så glad att jag slipper dem flesta i min gamla skola helt ärligt. För vad var det för vänskap egentligen om man inte håller kontakten bara för man byter skola. Dem personerna betyder inte piss för mig längre i alla fall och jag är såååhäääär glad att jag slipper dem. Men jag är såklart lycklig för dem jag fortfarande har kontakten med. Ja, ibland måste man bli förrvirad och tappa bort sig själv för att hitta tillbaka till ett starkare sig själv. Jag kunde inte önskat mig en bättre ’start’ eller vad man ska kalla det. Och jag hoppas att alla människor som någon gång i livet känner att dem inte kan vara sig själv eller måste vara någon annan för att passa in inser hur bra och vackra ni är precis som ni är. Om du försöker passa in bara för att folk ska gilla dig, SLUTA NU! Det är bara du själv som förlorar på det. Vänta inte utan gör en förändring. Börja om på nytt för det finns hopp, det finns där någonstans även om man inte alltid tror det. För att komma någonstans i livet måste man våga chansa, släpp taget om det gamla och välkomna det nya med öppna händer. Det är värt och detta har jag lärt mig. Puss!