Sitter ensam och lyssnar på I love the way you lie med Rihanna och Eminem, har inte kunnat göra det på tusen år pga radiokanalernas sönderspelande.
Ju fler kvällar man spenderar ensam och inser att telefonen inte plingar, ringer och ingen skriver längre till en på facebook, hej ensamheten. Det läskiga är att man vänjer sig ganska fort. Ja jag har min pojkvän, som jag är mer än tacksam över men jag kan inte alltid vara med honom. Han har också ett liv utanför vårat förhållande. Jag hoppas han har fler att prata med än mig, fler som frågar hur han mår osv.
Känner mig alltid lika konstig när jag lyssnar på min lugna spellista, antagligen bara för den är gjord till när jag inte är på topp. Bara emetionella låtar. Nu har det blivit Itchy Daze – Monster. Alla som hört den vet vad jag menar.
Känner mig så otroligt löjlig när jag ligger uppe och grinar över hur svartsjuk jag är på min pojkväns nya bästa kompis. Hon som kan ge honom precis allt som jag inte kan. Då är det extremt svårt att se det jag kan ge. Det känns verkligen otroligt jobbigt att dom smsar till 6 på morgonen. Det gör så jävla ont på något sjukt sätt. Som om jag inte räcker till. Till mig säger han att jag behöver sova men ligger själv uppe och smsar sen, klart jag hellre är uppe än att han pratar med någon annan. Det som nog är jobbigast är att han skulle gå i taket om situtionen var omvänd. Men jag kan bara inte göra det. Hur mycket jag än vill skrika och berätta hur ledsen det gör mig kan jag inte. För jag vet att människan bidrar med någonting. Hon. HON kan ge honom det JAG inte kan. Det känns så jävla dåligt. Det känns lite som att någon slår dig i ansiktet medan du försöker le och låtsas som allt är hur bra som helst. Klart jag säger att jag kommer över det men det är väl hur självklart som helst att jag inte gör det? Han säger att han inte går dit mitt i natten även om hon frågade. Man frågar inte sånt till någon man inte känner.. och det är aldrig bara sms. Till slut tycker man man känner varandra, pratar i telefonen och sen ses man. Så är det väl alltid? Kommer må så jävla illa när jag vet att han är med henne. Blir tårögd bara jag tänker på det. Men självklart vill jag han ska få det hon ger honom. Jag önskar bara det var jag som gjorde det. Så mycket.
Känner mig så otroligt jävla dum.