Idag är soffan och tv:n min bästa vän. Redan smällt i mig en Marabou. Och glass. Fick förresten en fråga i morse i ett meddelande jag fick av någon snubbe på Facebook som undrade om jag var modell.
Haha. Den dagen! Please don’t mind nu alla tjejer där ute som drömmer om modellyrket (been there, done that liksom)… men har insett att modellyrket inte är något för mig.
OCH VARFÖR INTE DET DÅ? Oh, well. Först och främst de äckligt sjuka idealen. Visst känns det som att det går åt rätt håll, att det börjar bli mindre och mindre eftersträvat att ha den där pinnsmala kroppen och det glädjer mig.
INTE för att det är något fel i att vara benig, absolut inte. Jag tycker bara inte riktigt om grejen med att dessvärre inte går att träna sig till en ”typisk” modellkropp, i alla fall inte om vi snackar modeller för t.e.x (bara för ett typiskt exempel) Victoria Secret utan det gäller att antingen vara naturligt benig eller att svälta sig.
Kärlekshandtagen, ja, de sitter där vill jag lova. Men jag har faktiskt inget emot att det syns att jag gillar att äta 😉 Träna bör man absolut, men så länge man inte är alltför ohälsosam är det bara härligt med lite kärlekshandtag.
Nja, modellyrket är nog fan inget för mig … Och nej. Jag är inte direkt superfet. Jag är bara inte modellsmal och det känns faktiskt jävligt bra.
Hörde ni det? Jävligt bra! <3
