gör allt mend e räcker inte

troke ger plötsliga symptom

Det som utmärker stroke är de plötsliga symtomen som ofta kommer helt utan förvarning. Från att ha varit helt frisk och opåverkad gör stroken att man på sekunder eller minuter blir till exempel förlamad i ena kroppssidan, förlorar känseln, blir yr eller tappar talförmågan eller synen. Plötslig blixtrande huvudvärk väcker misstanke om blödning.

Fysiskt synliga funktionsnedsättningar

• Neglekt. Skador i höger hjärnhalva kan leda till att man inte är medveten om det som finns till vänster i omgivningen och ibland också till vänster i den egna kroppen. Neglekt kan till exempel göra att man bara äter maten på högra sidan av tallriken.
• Kommunikation, afasi. Hos de flesta som är högerhänta sitter de centra som styr språket i den vänstra hjärnhalvan. Skador i den vänstra hjärnhalvan kan därför göra att man till exempel får svårt att tala eller förstå talat språk. Man kan även få svårt att läsa, skriva och räkna.
• Svårighet att äta och dricka, dysfagi. Skador i hjärnstammen kan ge dysfagi, man får svårt att svälja mat och dryck.
• Yrsel. Skador i lillhjärnan kan ge yrsel, koordinationssvårigheter och balansproblem.
• Halvsidig förlamning/domning. Oftast är det ena kroppssidans arm och ben som påverkas.

Dolda funktionsnedsättningar

• Trötthet. All typ av hjärnpåverkan ger en enorm trötthet framförallt i början. Tröttheten brukar minska med tiden men för många blir det ett symptom som man tvingas lära sig att leva med.
• Minne. I huvudsak korttidsminnet påverkas.
• Koncentration. Det blir svårt att följa ett samtal med flera personer, slutföra aktiviteter och lära sig nya saker. Allt man skall göra tar längre tid och man kan inte hålla flera bollar i luften samtidigt.
• Humörsförändringar. Man blir till exempel mer irritabel.
• Depression. Den kan bero på skadan i sig men också på den förändrade situationen med förlust av vissa förmågor.
• Affektlabilitet. Man får svårt att kontrollera känslor och kan brista ut i omotiverat skratt och gråt.
• Brist på intiativförmåga. Viljan finns men inget blir gjort.
• Sexuell dysfunktion. Problem med sexualiteten kan dels bero på en funktionsstörning, dels på att man får sämre kroppsuppfattning och självkänsla.
• Brist på sjukdomsinsikt. Det kan ta tid att inse vilka begränsningar man fått i och med sin stroke. En del tror för alltid att de kan lika mycket som förut.

TIA är en varningsignal

”TIA” är en förkortning för transitorisk ischemisk attack. ”Transitorisk” betyder övergående och ”ischemi” betyder blodtomhet. TIA kallar man skador som orsakas av små blodproppar som snabbt löses upp av kroppen. Man får symtom som liknar de man får vid hjärninfarkt, men de är inte bestående. Typiska attacker varar några minuter upp till en timme, i 85 % av fallen i mindre än 15 minuter. Hjärnvävnaden hinner inte skadas allvarligt eftersom blodflödet kommer igång igen och symtomen går tillbaka inom 24 timmar. En TIA är en varningssignal för ett hotande stroke. Man kan minska risken för att få stroke genom förebyggande behandling som sänker kolesterolhalten eller blodtrycket. Genom att undvika riskfaktorer som till exempel rökning och förändra sin livsstil när det gäller kost och motion kan man själv förbättra oddsen.

Sjukdomsförloppet

Allt fler överlever den akuta stroken. Trots det så avlider lite mer än en fjärdedel av dem som drabbas av stroke kort tid efter insjuknandet eller inom några månader. För dem som klarar sig finns en risk att åter insjukna i stroke. Av de 30.000 personer som får stroke varje år insjuknar 25–35 % för andra eller tredje gången.

För alla dem som överlever går det inte att förutsäga hur snabbt förbättringen kommer att ske eller hur fullständig förbättringen blir. Förbättringar kan ske flera år efterinsjuknandet.

I en stor svensk undersökning konstaterades att de som överlevt en stroke hade fortfarande två år efter insjuknandet stort behov av stöd och hjälp. Drygt hälften uppgav sig vara beroende av stöd från anhöriga. En femtedel av dem som var helt oberoende före insjuknandet i stroke behövde efteråt så mycket hjälp att de måste vistas på sjukhem eller servicehem. Dock kunde mer än hälften av dem som bott i eget boende före sin stroke återvända hem. Många av de drabbade hade tal-, läs- och skrivsvårigheter två år efter anfallet.